Hajar

David Bernvi och en stor rävhajstjärtfena från 2003 på GNM. Bild tagen med egen kamera på GNM.. David Bernvi och en stor rävhajstjärtfena från 2003 på GNM. Bild tagen med egen kamera på GNM..
Hajar, varför är jag intresserad av dem? Sedan jag var 5-6 år har jag haft intresset och det utvecklades genom främst litteraturen. Jag tror dock det var en kombination av flera saker som fick mig att fortsätta med intresset för hajar.

Många har frågat mig under åren hur mitt intresse kom till och för att vara helt ärlig är jag lite osäker själv. Jag hade ett stort intresse för djur och natur sedan jag var liten där hajar, valar och dinosaurier tog mycket plats. Jag fångade ormar och grodor när jag var liten.

Hos min dagmamma, alltså långt innan jag kom till förskolan vid 6 års ålder, hängde en uppstoppad haj på väggen. Det var en amhaj och den skrämde mig. Bit för bit försvann min rädsla då jag höjdes upp för att känna på hajens fenor och skin vilket visade sig vara sträva. Till slut var jag modig nog att känna på hajens tänder i munnen. Jag tror det var här intresset för hajar slog rot i kombination med besök vid västerhavets stormiga vatten medan jag satt i barnvagn hos min dagmamma. Huset där hon bodde låg inte långt från havet och varje dag gav vi oss ut på en promenad oavsett väder och vind. Jag antar det fanns undantag.

Dessutom tror jag att det fanns en bok av Richard Ellis där hos min dagmamma. The Book of Whales. De målade bilderna som Richard Ellis tagit fram i sitt mästerverk om valar fyllde mina ögon med fascination. Jag kunde naturligtvis inte hålla isär hajar och valar vid denna tid.

De vackra färgbilderna gav mig en spänning i magen för det okända. Varje gång jag såg hajen på väggen fick jag rysningar i kroppen. Det var något där med havets mystiska vildsinta kraft och de gigantiska varelserna som sades finnas där vilket slog omkull mig totalt. Jag var fast för livet.

När jag börja på förskolan ökade intresset. Min mamma lånade hem böcker om hajar och valar samt dinosaurier. Eftersom jag inte kunde läsa dem rita jag istället av bilderna i böckerna. Till och börja med för fri hand men resultatet var inte naturtroget. Jag fick lånade bakpapper av mamma och kalkera av bilderna. Detta slukade mig totalt. Jag kunde nu skapa något och rita mina egna fantasivärldar om havets djup fyllda med havsdjur få människor skådat. Det var dock viktigt att det fanns fakta som låg som grund för det jag rita.

Dessutom hade jag en rädsla för vatten under denna tid. Den övergick i en rädsla av att lära mig simma. Detta grunda sig troligen på att jag blev slängd av något barn när jag var liten i en swimmingpool. Jag upplevde det hela väldigt dramatiskt naturligtvis. Detta gjorde det svårt för mig att lära mig simma.

Men då jag väl fick simglasögon och mask av min pappa för att se vad som fanns under ytan blev jag fullständigt fast. Jag ville hellre hålla mig under ytan än ovan ytan hädanefter. Detta var till och börja med i badkaret men utvecklades snart till mängder av timmar av snorkling på den bohuslänska västkusten. Jag var brun på ryggen men vit på buken i många somrar.

Eftersom jag inte kunde läsa hade jag dock problem med att ta in informationen om hajar. Min mormor hjälpte mig. Hon läste alla böcker jag hade och lånade om hajar. Flera gånger om tills hon i flera fall inte längre hade någon röst. Jag ville aldrig höra en skönlitterär bok. Jag ville bara lyssna på en uppläst faktabok om djur eller natur. För det mesta skulle det vara en bok om skelett, dinosaurier, valar eller hajar.  Dessutom besökte vid naturhistoriska museet i Göteborg otaliga gånger vilket spädde på mitt intresse. Under vissa perioder besökte jag troligen museet varje helg.

På detta sätt fick jag ett försprång när det gäller själva kunskapen om hajar. Vid 7 års ålder kunde jag inte läsa men jag hade hört många böcker om hajar många gånger om. Jag fick hålla föredrag för andra klasser på lågstadiet om dinosaurier och hajar på efterfrågan från lärarna.

Nåväl, intresset växt och växte, inte minst genom att jag illustrera mina djur och skelett. Någonstans efter att filmen Jurasic Park hade haft premiär vilket också var min första biofilm beslöt jag mig för att hajar skulle bli min specialitet. Hajar var som dinosaurier fast levde fortfarande kvar. Jag insåg att jag aldrig skulle få se en levande dinosaurier i hela mitt liv. Jag tog ett förhållandevis stort beslut som barn redan där.

Hajintresset växt och växte under åren. Till slut hade jag ett sådant intresse att det blev val för marinbiologiskt program till gymnasiet där jag fick fortsätta med det marina intresset. Vid 16 års ålder flytta jag till Lysekil för att studera marinbiologi på det naturvetenskapliga gymnasieprogrammet.

Sommarloven spendera jag på Göteborgs Naturhistoriska Museum där jag lärde mig om fiskar och även hajar. Till slut fick jag ett sommarjobb och det är ifrån denna tid som bilden ovan kommer där jag håller en rävhaj.

För att summera det hela börja mitt intresse när jag var liten. På något sätt kom den där hajen på väggen, en bok om valar och det stormiga havet att lägga grunden för min fascination för havets mystisk där hajar utgör höjdpunkten. Det otämjda och mystiska som präglar havet manifesteras i hajar för mig.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln