Dissektion av havslädersköldpadda

Plastron, eller bukskalet har tagits bort. Under detta finns stora muskler vilka omgärdas av brunt späck som alstrar värme. Plastronet i sig består av fibröst isolerande späck. Bild: David C. Bernvi.
Plastron, eller bukskalet har tagits bort. Under detta finns stora muskler vilka omgärdas av brunt späck som alstrar värme. Plastronet i sig består av fibröst isolerande späck. Bild: David C. Bernvi.

Jag har nu inlett dissektionen av havslädersköldpaddan som jag senast beskrev här på bloggen. Det framgår väldigt tydligt att denna reptil är varmblodig när man öppnar upp den. Jag öppnade havssköldpaddan genom att avlägsna plastronet. Plastronet utgör buksidan av sköldpaddan.

Plastronet består av upp till 3,6 cm tjockt lager av bindväv och späck och därefter av ett tjockt lager med brunt fett i kombination med vitt fett som ligger insprängt över musklerna. Det bruna fettet alstrar värme.

Skuldergördeln har enorma muskler förankrade mot sig för framlabbarna. Dessa muskler utgör nästan halva kroppshålan. Det är framförallt dessa muskler som troligen alstrar värme. Havslädersköldpaddan kan upprätthålla en temperatur på 18 grader ovan det omgivande vattnet.

Närbild på späcklager hos havslädersköldpaddan. Överst ser vi ett svart lager av epidermis och därefter ett kollagenlager av dermis som är något vitare. Sedan ett mycket tjockt gulvitt lager bestående av isolerande fibröst späck som ger stadga och skydd, därefter ett vitt kort lager av kollagen. Därefter brunt fett och slutligen röda muskler. Bild: David C. Bernvi.
Närbild på späcklager hos havslädersköldpaddan. Överst ser vi ett svart lager av epidermis och därefter ett kollagenlager av dermis som är något vitare. Sedan ett mycket tjockt gulvitt lager bestående av isolerande fibröst späck som ger stadga och skydd, därefter ett vitt kort lager av kollagen. Därefter brunt fett och slutligen röda muskler. Bild: David C. Bernvi.

Mellan det övre fettlagret som är robust bestående av kollagen och det lobartade späck finns ett vitt lager med kollagen. Det övre fettlagret skyddas av epidermis och ett kollagent dermis lager. Musklerna bekläs av ett yttre fettlager bestående av lobartat späck som är extra tjock vid labbar, hals och svans. Under plastron och carapax är detta späcklager ca 1-2 cm tjockt men hos halsen kan det nå upp till 10 cm i tjocklek. Detta lager är också rikt på blodkärl medan det yttre hårda lagret är fattigt på blodkärl. Det lobartade späcket är brunt fett och alstrar värme medan det yttre hårda fibrösa vita fettlagret har en isoleringsfunktion samt håller samman plastron och carapax. Med hjälp av isolering kan havslädersköldpaddan precis som marina däggdjur hålla en högre kroppstemperatur men det finns ytterligare funktioner som håller den varm i kalla vatten.

 De har värmeväxlar i luftstrupen och i fram- och baklabbarna. Det är möjligt att det finns ytterligare värmeväxlare. Det kan vara möjligt att jag hittat detta. Jag har också tittat närmare på huden och funnit att det finns små fåror över carapaxen, plastron och labbarna. Dessa fåror bildar fjäll om man tittar mycket noga efter dem, de är byggda som fyrkantiga fjäll. På dessa diffusa fjäll med fåror kan man se små upphöjningar. Dessa upphöjningar fungerar troligen för att minska friktionen. Havslädersköldpaddan är som bekant en mycket snabb havssköldpadda som kan nå en hastighet på upp till 35km/h. En faktor bakom detta är troligen de små fårorna utmed kroppen men också de små upphöjningarna som påminner om hudtänder hos hajar.

Framlabben var ca 90 cm lång. Notera att dess form påminner om den hos tonfiskar och makohaj. Fenans form tycks uppvisa konvergent evolution till hög simhastighet. Bild. David C. Bernvi.
Framlabben var ca 90 cm lång. Notera att dess form påminner om den hos tonfiskar och makohaj. Fenans form tycks uppvisa konvergent evolution till hög simhastighet. Bild. David C. Bernvi.
Fårorna på sidan av havslädersköldpaddan. Tittar man närmare kan man se små upphöjningar på fyrkantiga strukturer som påminner om hudtänder. Bild: David C. Bernvi.
Fårorna på sidan av havslädersköldpaddan. Tittar man närmare kan man se små upphöjningar på fyrkantiga strukturer som påminner om hudtänder. Bild: David C. Bernvi.

Havslädersköldpaddans värmealstrande organ utgörs sannolikt av de två massiva bröstmusklerna som sträcker sig från plastron till carapax. De är extremt massiva och utgör närmare en tredjedel av kroppshålan. En studie visar att havslädersköldpaddan aldrig slutar simma utan rör sig konstant, enbart 0,1 % av tiden som den simmar slutar den röra sina framlabbar. Anledningen till detta kanske har att göra med att havslädersköldpaddan skapar värme genom musklernas rörelser. Blodvolymen är mycket stor och hemokritnivån kan visuellt uppskattas som hög. Man kan se att blodet har en hög halt av hemoglobin. Blodets mörkröda färg påminner om det hos sälar och valar. Det finns också stora vensinus inne i kroppshålan och i speciellt levern precis som hos sälar.

Insidan av plastron visar var musklerna fäster. Bröstmusklernas fäste har stört utbredning som enskilda muskler. Bild: David C. Bernvi.
Insidan av plastron visar var musklerna fäster. Bröstmusklernas fäste har stört utbredning som enskilda muskler. Bild: David C. Bernvi.

De inre organen skyddas av ett brunt späcklager. Muskler fäster mot plastron. På undersidan av späcklagret finns en blodkärlsrik hinna. Troligen cirkulerar venöst blod över denna hinna eftersom i mitten av detta späcklager liggen ett stort venöst sinus.

Över de inre organen finns ett späcklager bestående av brunt fett. I mitten av detta lager finns ett stort vensinus som sedan sprider vener över hinnan. Troligen fungerar detta för att värma upp inre organ som kan kylas ned av inkommande havsvatten från magsäcken och svalget då sköldpaddan äter.  Bild: David C. Bernvi.
Över de inre organen finns ett späcklager bestående av brunt fett. I mitten av detta lager finns ett stort vensinus som sedan sprider vener över hinnan. Troligen fungerar detta för att värma upp inre organ som kan kylas ned av inkommande havsvatten från magsäcken och svalget då sköldpaddan äter. Bild: David C. Bernvi.
Magsäcken omges av fett. Troligen för att skydda de interna organen mot det kalla vattnet som inkommer. Magsäcken är inte formad som en säck utan snarare som en slang. Bild: David C. Bernvi.
Magsäcken omges av fett. Troligen för att skydda de interna organen mot det kalla vattnet som inkommer. Magsäcken är inte formad som en säck utan snarare som en slang. Bild: David C. Bernvi.
Insidan av magsäcken är täckt av långa papiller som är formade som avlånga cirkulära koner. Troligen har dessa en mekanisk funktion för att sönderdela maneter vilket havslädersköldpaddan äter. Man kan sticka sig på dessa papiller. Bild: David C. Bernvi.
Insidan av magsäcken är täckt av långa papiller som är formade som avlånga cirkulära koner. Troligen har dessa en mekanisk funktion för att sönderdela maneter vilket havslädersköldpaddan äter. Man kan sticka sig på dessa papiller. Bild: David C. Bernvi.
Även munnen och svalget uppvisar denna struktur. Bild: David C. Bernvi.
Även munnen och svalget uppvisar denna struktur. Bild: David C. Bernvi.

Havslädersköldpaddans anatomi verkar inte särskilt välstuderad när jag överblickar den vetenskapliga litteraturen. Vi får se om några fynd hos detta exemplar leder till någon form av publikation framöver.

Nästa inlägg kommer sannolikt handla om hajar. Håll utkik på bloggen!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln