Kan vithajen äta upp en människa?

Denna enorma vithaj kan enkelt svälja en människa hel. Den fångades 1987 i Medelhavet utanför Favigana. Det rörde sig om en hona som vägde 2,35 ton och var 5,35 meter lång. Vid 13 tillfällen har man hittat männskliga kvarlevor i magsäcken hos vithaj i Medelhavet. Vid ett tillfället hitttades en hel sjöbregraven sjöman i magsäcken. Bild: Giuseppe Guarassi.
Denna enorma vithaj kan enkelt svälja en människa hel. Den fångades 1987 i Medelhavet utanför Favigana. Det rörde sig om en hona som vägde 2,35 ton och var 5,35 meter lång. Vid 13 tillfällen har man hittat männskliga kvarlevor i magsäcken hos vithaj i Medelhavet. Vid ett tillfället hitttades en hel sjöbregraven sjöman i magsäcken. Bild: Giuseppe Guarassi.

Detta är lite kontroversiellt. Det är dock en biologisk fråga som man måste våga ställa om man vill lösa problematiken kring hajangrepp. Det finns flera rapporterade hajangrepp där människor blivit angripa av vithaj och sedan försvunnit. Inga kvarlevor har hittats. Det finns också rapporter om mänskliga kvarlevor i vithajens magsäck. Ett av de mest spektakulära iakttagelserna rör en man som hittades med full rustning i vithajens mage flera hundra år sedan. Det finns också ett mer aktuellt fall från 1900-talet där en hel begraven sjöman återfanns i magsäcken på en vithaj som inte kan ifrågasättas som ett rykte. Vithajen är den mest rapporterade hajarten när det kommer till antalet hajangrepp i hela världen. Det är därför av vikt att förstå vad som motiverar vithajen att angripa människor.
 
Jag ville därför undersöka om det finns någon form av korrelation mellan hajangrepp utförda av vithaj och hunger hos vithajen. Ett sätt att undersöka detta är genom att mäta hur stor magsäck vithajen har och räkna ut vilka energibehov vithajen kräver. Människor beskrivs oftas som för energifattiga för vithajen men ingen har klarlagt hur mycket energi en människa innehåller och hur mycket energibeovet är hos en vithaj. Den sista frågan besvaras i min masteruppsats och den första besvarar jag i detta blogginlägg. Hunger måste relatera till energibehov och definieras av magsäckens storlek.
 
Jag utelämna frågan om vithajen skulle kunna ha kapacitet att äta upp en människa och leva på denna baserat på sitt energibehov i min masteruppsats. Jag utelämna detta eftersom ämnet är kontroversiellt. Det är förvisso en högst relevant fråga när det kommer till orsaker bakom hajangrepp och metoder för att förhindra hajangrepp. Att förhindra hajangrepp är en fråga om liv och död för de människor som har oturen att utsättas för ett hajangrepp. Frågan om huruvida vithajen kan se människan som ett potentiellt bytesdjur har dock inte undersöks särskilt ingående. Det har oftast avfärdats som om människan är för benig och energifattig för vithajens smak. Detta grundar sig på att människan är landlevande och helt enkelt av evolutionära skäl inte kan ingå i vithajens naturliga föda. Att människan i jämförelse till sälar är energifattig. Givetvis stämmer detta till viss grad. Vissa bagatelliserar och säger att människan helt enkelt smakar dåligt. Hur kan de som påstår detta veta allt  detta om det inte undersökts tidigare? Även om vi människor är landlevande förekommer vissa av oss i havet under långa perioder där vithajar finns och blir angripna av vithaj. Detta gäller exempelvis surfare och dykare som letar efter abalon eller harpunerare som fångar blödande fisk.  
 
Vithajen jagar marina däggdjur. Upp till 50 % av födan består av marina däggdjur hos vuxna vithajar. Vi vet alltså att vithajen gillar eller föredrar denna typ av föda, däggdjur med hög späckhalt. På grund av det höga antalet kalorier som påträffas i marina däggdjur utgör denna grupp ett viktigt inslag i vithajens föda. Vi vet att marina däggdjur innehåller höga halter späck och därför är energirikt bytesdjur. Vissa arter av sälar har så hög späckhalt att nästan halva kroppsvikten utgörs av späck.
 
Valkadaver som vithajen setts konsumera utgör sannolikt den bästa möjliga måltiden en vithaj kan äta. Vithajen behöver inte jaga valen. Den är stor. Och framförallt innehåller den stora mängder späck. Vithajarna har setts selektivt och metodiskt bita av späcket från valkadaver och ignorera muskler och andra organ. Det finns uppenbara selektiva beteenden som bekräftar att det är späcket som vithajen är ute efter. Detta indikerar att det är bytesdjur med hög späckhalt som vithajen föredrar. 
 
Hur förhåller det sig då när det gäller människor? Även människor innehåller fett, i förhållande till många andra landlevande däggdjur finns det ganska mycket underhudsfett hos människor. Övervikt uppnås hos människor då kroppsfettet överstiger 35 % av kroppsvikten. Hos sälar och fengångare som vithajen selektivt jagar är späckhalten per kroppsmassa oftast minst 40 %. Människan borde därför vara för benig och energilös såvida inte kraftig övervikt uppnås till samma nivå som hos sälar? Väldigt många människor är idag medicinskt överviktiga med kroppsfett över 35 % och kanske gäller detta framförallt i industrialiserade länder som USA, Australien Japan, Nya Zeeland,  Sydafrika där vithajangrepp oftast förekommer.
 
Medelvikten hos en man är 65 kg och energihalten 81 000 kcal enligt en studie som genomfördes av Cole (2006). En vuxen vithaj på 4,5 meter med en vikt om 900 kg har ett dagligt energibehov på ca 4 800 kcal om den simmar normalt i ca 9 km/h. Magvolymen är ca 120 liter och bredden på käkarna är ca en halv meter. Det är alltså möjligt för en vuxen vithaj att svälja en vuxen man i en hel bit eller två bitar. Detta har också bekräftats då maginnehåll bestående av hela människorkroppar har hittats. Energin som en människokropp på 65 kg innehåller räcker för en vuxen vithaj i ca 17 dagar. Detta är över en halv månad och lika länge som en 23 kg pälssäl. Om vi räknar med att vithajen har andra energikostnader och fördubblar energibehovet kommer en människa räcka som föda för lite över en vecka. Det kan alltså finnas incitament för en vuxen vithaj att konsumera en människa. Det är dock mer effektivt att äta en 23 kg pälssäl än en människor eftersom en människa tar 3 gånger så mycket plats i magsäcken som en pälssäl med samma energiinnehåll. Hur kan vithajen veta att en människa kan passa som föda? Instinkt och hunger avgör vad som är ett storleksmässigt passande bytesdjur. En erfaren vithaj borde kunna avgöra att en pälssäl är ett mer passande bytesdjur än en människa men en vuxen vithaj kan fortfarande få plats i magsäcken med en människokropp vilket borde stimulera predationsbeteende om hunger förekommer hos hajen.
 
Hajangrepp från vithaj som överstiger 4 meter har dödlighet som är 80 %. Kan det finnas en korrelation mellan den ökande dödligheten och möjligheten för vithajen att konsumera en människa? Jag gjorde en graf som visar dödligheten för vithajangrepp och rapporterad storlek på vithaj från International Shark Attack File (ISAF). I grafen addera jag även hur magvolymen ökar med storleken på vithaj från min studie vid KwaZulu-Natal Sharks Board. Grafen visar en tydlig korrelation mellan dödlighet och magvolym. Dödligheten ökar över 30 % när vithajen når en total längd på över 500 cm. Efter detta ökar dödligheten kraftigt upp till 86 % för mycket stora vithajar. Innan denna ökning man kan se en kort platå där dödligheten varier mellan 20-25%. När kurvan för magvolymen skär genom kurvan för dödlighet är magvolymen ca 75 liter vilket motsvara ca 75 kg i kroppsvikt hos en människa. Med andra ord, när en man, surfare, dykare eller badare kan få plats i magsäcken på en vithaj ökar dödligheten kraftigt. Innan dess är dödligheten låg på under 20-25%. Detta innebär sannolikt att mindre vithajar med mindre magvolym inte konsumerar människor eftersom de saknar magsäckvolym att äta upp en människa. Istället biter de människor och kan orsaka skada men deras interaktion kan troligen inte vara driven av hunger eftersom predationsbeteende inte inleds. Predation är ett kostsamt beteende för en predator och inleds inte utan belöning. För större vithajar som kan fylla sin magsäck med en människa kan motivationen för hajangreppet vara hunger. Om det finns en kausalitet mellan dödlighet och storlek på magvolym är en öppen fråga. Baserat på att fall där vuxna vithajen biter återkommande och ibland kommer i anfall som lyfter kroppen hur vattnet i likhet med angrepp på en säl finns det indikationer på att predation riktas mot människor ibland.   

Dödligheten hos vithajangrepp stiger med storlek på vithajen och kan korrelera med att magvolymen ökar. Dödligheten ökar kraftigt när magvolymen hos vithajen kan fylla en vuxen människa.

Detta kontroversiella ämne tåls att undersökas mer detaljerat. På detta sätt kan vi utesluta om hajar angriper av hunger. Kanske finns det andra motiv bakom hajangreppen som vi preventivt kan förhindra på olika sätt. Mindre vithajar saknar magsäckskapacitet för att äta en människa och deras angrepp på människor är troligen därför mer relaterade till nyfikenhet än hunger. En vuxen vithaj som däremot klarar av att konsumera en människa kan vara motiverad av hunger. Det kan därför finnas motiv bakom hajangrepp av vuxna vithajar som är hungerskäl vilket resulterar i högre dödlighet. Storleken en större vithaj har kan också förklara den höga dödligheten eftersom skadan stora vithajar orsakar måste vara betydligt större än för mindre vithajar. 
 
Mänskliga kvarlevor har rapporterats i mindre vithajar också. Ett sådant exempel är den juvenila vithajen (ca 2,3 meter och 147 kg) som fångades av Michael Schleisser utanför Raritan Bay nära Matawan Creek 1916 och innehöll 6,8 kg mänskliga kvarlevor. Magsäcken var halvfull med mänskliga kvarlevor. En vithaj av denna storlek har en maximal magvolym på ca 14 liter. Det är dock oklart om denna haj angripit någon levande person eller ätit från lik. Raritan Bay ligger nämligen utanför världsmetropolen New York.

Den juvenila vithajen som fångades av Michael Schleisser i Raritan Bay 1916 och innehåll närmare 7 kg mänskliga kvarlevor. Om de tillhörde personer fån New Jersey som blivit angripna är oklart. Det är möjligt att denna vithaj enbart ätit lik som spolats ut från New York. Bronx Home News rapporterade händelsen.
Den juvenila vithajen som fångades av Michael Schleisser i Raritan Bay 1916 och innehåll närmare 7 kg mänskliga kvarlevor. Om de tillhörde personer fån New Jersey som blivit angripna är oklart. Det är möjligt att denna vithaj enbart ätit lik som spolats ut från New York. Bronx Home News rapporterade händelsen.

Jag tror givetvis inte att vithajen är på jakt efter människor. Det går att utesluta hunger som motiv bakom hajangrepp på människor för vithajar som saknar kapacitet att äta hela kroppen. Fiskpredatorer äter sällan delar av sitt bytesdjur utan sväljer hela bytet om de jagar det. Om de äter as kan är kostnaden att fånga födan minimal. Juveniler och subadulta vithajar är därför i regel mindre farliga eftersom de sannolikt inte kan inleda predation mot människor.

Baserat på maginnehållet från stora vithajar och deras magsäckkapacitet samt energibehov går det inte utesluta att vuxna vithajar angriper människor av motivet hunger. Människor är inte för energifattiga för vithajen men andra bytesdjur innehåller mer energi i förhållande till människor. En människa kan förse en vuxen vithaj med energi för lite över två veckor.

UPPDATERING: Jag gjorde en uppdatering av texten.

Referenser
 
Cole J. (2006). Cannibalism, prehistoric cannibalism, nutritional values for cannibalism. Dissertation. Faculty of law, arts and social sciences. University of Southampton. Pp. 1-97.
 
https://www.flmnh.ufl.edu/fish/isaf/contributing-factors/highlight-white-sharks/sharks/

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln