HAJEN-fenomenet och myter om människohajen

Sedan filmen och boken JAWS av Peter Benchley har vithajen fått fungera som en stereotyp för alla världens hajar. Många tänker på vithajen när de tänker på ordet haj.

Men det finns närmare 500 hajarter som skiljer smått som stort ifrån vithajen. Eftersom kunskapen om hajar alltid varit dålig då dessa djur i förhållande till andra fiskar är svårstuderade har en rad myter växt fram på de historier, oftast hajangrepp, och likande negativa händelser som förekommit i maritim litteratur. Hajar och framförallt vithajen har därför en kraftig negativ bakgrund och det är just denna bakgrund i bagaget som bringar fram mördarmaskinen HAJEN. Filmen HAJEN och boken som är en översättning av JAWS (käkar) har sedan mitten av 70-talet farit fasa över miljontals människor i hela världen. Men det negativa särintresset har också gett eld till ett ökat intresse för hajar. Oftast är det bara röken av denna eld som folk ser.

Ur allt ont kommer något gott och i vithajens fall var detta just framförallt filmen HAJEN som 1975 nådde bioduken världen över. I och med att film har ett kraftigt intryck och sprider sig lätt blev också bilden av vithajen allmänt känd som monsterhajen eller den människoätande hajen. Vithajen har ju också kallts vid namn för människohaj.

Dessa faktoider som filmen HAJEN gav glöd till säljande nyhetsrubriker på platser i världen där hajangrepp förekom. Och vad som tidigare hade varit en lokal nyhet blev nu istället en nationell nyhet eftersom löpsedeln innehöll ordet ”Shark attack” precis som i filmen HAJEN. I vissa fall blev det till och med ett sådant mediedrev att nyheten rent av blev internationell och detta kan vi faktiskt än idag se. Framförallt Australien blev ökänt för sina vithajar och kvickt som fort en vithaj ses simma nära en badstrand, vid tillfälle detta fångades på film är det en världsnyhet, trots det faktiskt egentligen tillhör det mest normala och alldagliga ting på många platser runt om i världen där vithaj förekommer. Idag är det förståeligt sensationellt i Australien eftersom vithajen minskat med 94 % sedan 80-talet utefter Australiens södra kust.

På andra platser i världen som Sydafrika drabbades vithajen också av ett kraftigt mothugg efter filmen HAJEN:s frammarsch. Populationen utefter Sydafrika var på väg att försvinna omkring 80-talet i de vithajrika vattnen kring Kapstaden. Vithajens utrotningsfenomen var alltså inte bundet till Australien, det förekom utmed USA:s kuster också och hade sin grund i att myndigheterna anlitade hajfiskare eller uppmuntrade till hajfiske efter att ett hajangrepp skett som en del i ett politiskt spel efter de massiva mediedrev som uppkom efter ett hajangrepp. Rubrikerna i tidningarna var inte nådiga och ett sätta att lösa problemet ur ett opinionsperspektiv var helt enkelt att anlita hajfiskare precis som i filmen och romanen HAJEN. Den internationella kännedomen om hajangrepp utefter södra Australien, Sydafrika och östra samt västra USA:s kuster gav också näring till en sportfiskekultur på vithaj. Det var just i Sydafrika där sportfisket på vithaj hade blivit en mycket populär företeelse som ett par vithajfiskare började ta ut turister för att enbart locka till sig hajarna och visa dem i levande tillstånd. Vid det här skedet var också vithajarna få därför lönade det sig att faktiskt hålla dem vid liv. Man började med hajbursdyk och inom kort blev detta mycket populärt, man lyckades till och med få vithajen fridlyst 1991 och burdyken blev ett nytt och fascinerande inslag i tv-nätverk världen över, framförallt via Discovery Channel och BBC samt National Geographic.

Och det är slutligen här som många av myterna om vithajen tonas ned. I och med att många fler fick chansen att se vithajar i levande tillstånd ute till havs ifrån båtar eller i hajbur uppstod en attitydförändring som istället för att manifesteras i rädsla och hat mot hajarna, gav en öppning till fascination och forskningsintressen.

Ett par av de myter som förekom innan om att vithajen är en människoätande maskin avtog men finns än idag kvar hos den stora allmänheten. Peter Benchley jobbade fram till sin död 2006 med att motarbeta den negativa bild som hans bok resulterat med och skrev flera böcker om hur missvisande bilden är om vithajen. Steven Spielberg vars karriär tog farten genom just filmen HAJEN har däremot inte arbetat för att motarbeta den negativa klang som filmen bidrog till med något som helst intresse trots att filmen var den första i Hollywood som spräckte 100 miljoner dollar gränsen och idag är en av de mest välkända filmer som någonsin visats. Trots små påtryckningar om ställningstaganden för vithajen och hajar bl. a. från Peter Benchley har Steven Spielberg negligerat dessa inbjudningar.

Ursprunlig poster för HAJEN,
Peter Benchley.
Läs mer om HAJEN i boken Vithajen Carcharodon carcharias av David C. Bernvi.