Chimärhaj Euprotomicroides zantedeschia

Bild: David C. Bernvi, modifierad efter Compagno, Dando, Fowler 2005.
Text och illustration av David C. Bernvi.

Ovanlig dvärgdjuphavsform som är känd ifrån två exemplar. Den har fångat nära ytan och långt ute till havs vid ca 25 meter djupt. Denna art har även infångats på ett djup mellan 458-641 meter. Är oceanisk och troligen ovovivipar. Kloaken hos denna haj är biolumricent, ett blått sekret utsöndras av okänd anledning. Troligen innehåller sekretet feromoner och är förknippat med reproduktion. Kloaken har även gula papiller som är placerade över den biolumricenta körteln. Det självlysande sekretet kan troligen locka till sig det motsatta könet både visuellt och kemiskt.

Bröstfenorna är också speciella, de påminner mer om de hos havsmusfiskar Chimaeriformes och förmodligen används bröstfenorna på liknande sätt för att sväva och simma i vattnet. Välutvecklad muskulatur kring bröstfenorna tyder på att de används på annat sätt än traditionellt hos hajar. Istället för att bröstfenorna ska fungera som vingar likt hos alla andra hajar, fungerar snarast chimaerhajens fenor likt de hos benfiskar eller havsmusfiskar. Troligen är fenornas morfologi ett tecken på konvergent evolution mot nutida benfiskgrupper.

Denna haj kan nå 41,6 cm i längd. Tänderna i underkäken tyder på att denna haj kan ge sig på relativt stora bytesdjur i förhållande till sin kroppsstorlek.

Ett blålysande sekret avsöndras från anus. Bild: Tomasz Raczynski
En hittills obeskriven art av chimärhaj från Stilla Havet. Bild: Tomasz Raczynski
Chimärhajen använder troligen sina bröstfenor för att flaxa likt havsmöss. Bild: Tomasz Raczynski
En ny obeskriven art av chimärhaj som saknar vita fenor från Stilla Havet. Dessa hajar upptäcks med 60 års mellanrum. Bild: Tomasz Raczynski