Rädda vithajen!

Olovligt sportfiske av vithaj i Sydafrika. Vithajen är en skyddad art i Sydafrika sedan 1991.
Olovligt sportfiske av vithaj i Sydafrika. Vithajen är en skyddad art i Sydafrika sedan 1991.

Många djur och växter hotas av utrotning. Vithajen är klassad som sårbar av IUCN men är inte hotad. Vithajen är därför inte klassad som hotad men utgör en sårbar art för överexploatering.  

För att skydda de hotade arterna och garantera den biologiska mångfalden har världens länder kommit överens om att begränsa handeln med utrotningshotade arter, detta gäller även Sverige.

CITES är en internationell konvention om internationell handel med sårbara och utrotningshotade arter av vilda djur och växter. När vithajen listades under CITES Appendix II den 12:e oktober 2004 innebar det att handel med vithaj begränsades världen över.

I verkligheten är det dock ideella organisationer och ekoturism som skyddar vithajen från att fiskas bort. Många länder saknar kapacitet att skydda sina utrotningshotade djurarter, speciellt de som lever i havet. Med hjälp av ekoturism finns det ekonomiska incitament för att skydda vithajen. Idag är varje levande vithaj värd ca 10-miljoner kronor när den levande bidrar till turism för det Sydafrikanska samhället. Vithajskådning motsvarar en lika stor del av Sydafrikas ekoturism som traditionell safari i Krügerparken idag utgör.

I västra Australien där vithajen är skyddad enligt nationell lag har de lokala politikerna bestämt sig för att minska antalet stora vithajar som simmar utmed badstränderna. Det är inte heller tillåtet i denna Australiska stat att bedriva vithajskådning. Myndigheterna har placerat backor, krokar med bete utmed stränderna, riktade mot rovhajar och budgeterat miljontals kronor för att hindra vithajar att angripa människor vid de lokala badstränderna varje år. De investerar också stora resurser i märkning av dessa hajar. Detta har mötts av stark kritik internationellt och visar på hur svårt det är att sydda stora predatorer även om de finns internationella och nationella bestämmelser. Även om hajangrepp är ovanliga kan dessa vid frekvent förekomst under en kort period leda till politiska och ekonomiska svårigheter för de lokala kustsamhällena som oftast är beroende av någon form av kustbaserad turism. För att hindra förlust av arbetstillfällen inom kustsamhällen är det inte ovanligt att någon form av reglering av hajangrepp införs. Hajnät finns exempelvis i Hong Kong, Sydafrika och Australien för att förhindra hajangrepp. Även om hajnäten är sämre än backor (drumlines) vilka riktar in sig mot större farliga hajar, fungerar dessa metoder för att minska dödliga hajangrepp. Hajnäten och backorna bör sättas i perspektiv till det kommersiella fiske som bedrivs på hajar vilket är långt mycket mer omfattande och förödande. Hajnät och backor utplacerade på ett fåtal platser i världen. Hajnät och backor fungerar för att rädda människoliv genom att hindra dödliga hajangrepp. Kommersiellt fiske fungerar för att förse människor med mat. Hajnäten är direkt livräddande medan fiske efter mat inte har samma direkta livräddande effekt.
 

En lokal fiskare i Moçambique hugger av fenorna på en vithaj. För många fattiga fiskare i u-länder är hajfenor en viktig inkomstkälla.
En lokal fiskare i Moçambique hugger av fenorna på en vithaj. För många fattiga fiskare i u-länder är hajfenor en viktig inkomstkälla.

Ett annat stor problem vithajen utsätts för är hajfenfiske. Hajfenfisket har minskat kraftigt under de senaste åren men fortfarande utgör fisket ett kritiskt hot mot vithajens existens. Den eftertraktade soppan är dyr vilket medför att priset per fenor ligger på mellan 3 000 - 4 000 kr/kg. Detta medför att det är mycket lukrativt att fånga hajar på långrev långt ute till havs. Det mesta av denna fångst går också orapporterad och därför vet vi inte hur mycket vithaj som fångas.

Med DNA och visuella identiferingsmetoder har man dock sett att vithajen fångas av hajfenfiskarna. Det förekommer också fångst i kustsamhällen där vithajen inte är fredad, t. ex. i Moçambique. 

Vithajen har en långsam reproduktion och klarar inte av högt fisketryck. Historiskt har vithajen försvunnit på flera platser världen över under 1980-talet då troféfiske på vithaj var som störst. Sedan dess tycks dock vithajen ha återhämtat sig på flera håll, däribland utanför östra USA och västra USA. Man misstänker att vithajen också ökat i Sydafrika och möjligen utmed områden i Australien sedan fridlysning inrättats för arten. I Medelhavet tycks dock vithajen minskat och populationen där har troligen mer än halverats från historiska nivåer. Eftersom vithajen är en oceanodrom och rör sig mellan kontinenter samt i oceaniska områden är det svårt att uppskatta den naturliga dödligheten för vithajen. I själva verket kanske inte vithajen är hotad alls i dagsläget på grund av lokala skyddsåtgärder. Det saknas vetenskapliga bevis för att vithajen är utrotningshotad men den kan mycket väl vara sårbar.

Under 2016 kom det en studie från Stellenbosch University i Sydafrika som baserar sig på genetiskt underlag från Västra Kapprovinsen och en plats i Östra Kapprovinsen. Studien visar att vithajen i Sydafrika är på väg att dö ut. Enbart 247−487 individer skulle existera idag enligt studien. Eftersom provtagningen var begränsad till ett litet geografiskt område kan det vara möjligt att studien drar felaktiga slutsatser. Genom att enbart ta genetiska prover från individer i Västra Kapprovinsen är det möjligt att individer som lever i t.ex. KwaZulu-Natal eller oceaniskt exkluderas. Denna form av provtagning kallas även för "hapazard sampling". Studien fick mycket uppmärksamhet, bl.a. CNN och BBC med flera visade presskonferensen.  

Slutresultatet av vithajen och andra hajar är allt för många gånger en hajfensoppa.

Bevarandestatus: CITES Appendix II, IUCN rödlistad som sårbar (VU). 

Fridlyst: Sydafrika, Namibia, USA, Mexiko, Brasilien, EU, Mauretanien, Australien, Nya Zeeland,  

Hot: Hajfenfiske och troféfiske. Bifångst samt långrevfiske. Hajnät utgör en lokal risk i Sydafrika och Australien och några andra områden.

Läs mer om skydd och utrotning av vithajen i "Vithajen" av David C. Bernvi.