Fakta om vithajen Carcharodon carcharias

Förord

För dig som letar efter spännande fakta om vithajen och vill lära dig mer är detta ett fantastiskt ställe du just surfat in på! Jag tog mig tiden att skriva ner lite kort och gott om det som jag kommer berätta om under din safariresa till vithajen i Sydafrika. Du kan se framemot fler uppdateringar. Jag hoppas du har nöjet att följa med och att jag kan väcka ditt intresse för världens mest fascinerande haj!

David C Bernvi

Ett par särskiljande fakta om vithajen

-- Ett av världens största rovdjur som kan nå minst 6,4 meter
- Vithajen är inte den nu levande största rovfisken däremot är stillahavshåkäringen det
- Toppar med antal hajangrepp
- Flest överlevande per hajangrepp
- En haj som aktivt sticker huvudet ovanför vattenytan för att observera
- Den mest dokumenterade hajen i världshistorien
- Populärkulturellt mest kända hajarter som fungerar som stereotyp för hajar
- Kan nå en vikt på upp till 2 ton
- Kan hoppa fritt ur vattnet och komma upp i hastighet om minst 50 km/h
- Har ca 300 tänder i sin käke
- Har en högre kroppstemperatur än omgivningen
- Har en graviditet på ca 12 månader

 

Jaws-fenomenet och myter om människohajen

Sedan filmen och boken JAWS av Peter Benchley har vithajen fått fungera som en stereotyp för alla världens hajar. Många tänker på vithajen när de tänker på ordet haj. Men det finns närmare 500 hajarter som skiljer smått som stort ifrån vithajen. Eftersom kunskapen om hajar alltid varit dålig då dessa djur i förhållande till andra fiskar är svårstuderade har en rad myter växt fram på de historier, oftast hajangrepp, och likande negativa händelser som förekommit i maritim litteratur. Hajar och framförallt vithajen har därför en kraftig negativ bakgrund och det är just denna bakgrund i bagaget som bringar fram mördarmaskinen HAJEN. Filmen HAJEN och boken som är en översättning av JAWS (käkar) har sedan mitten av 70-talet farit fasa över miljontals människor i hela världen. Men det negativa särintresset har också gett eld till ett ökat intresse för hajar. Oftast är det bara röken av denna eld som folk ser.



Ur allt ont kommer något gott och i vithajens fall var detta just framförallt filmen HAJEN som 1975 nådde bioduken världen över. I och med att film har ett kraftigt intryck och sprider sig lätt blev också bilden av vithajen allmänt känd som monsterhajen eller den människoätande hajen. Vithajen har ju också kallts vid namn för människohaj.


Dessa faktoider som filmen HAJEN gav glöd till säljande nyhetsrubriker på platser i världen där hajangrepp förekom. Och vad som tidigare hade varit en lokal nyhet blev nu istället en nationell nyhet eftersom löpsedeln innehöll ordet ”Shark attack” precis som i filmen HAJEN. I vissa fall blev det till och med ett sådant mediedrev att nyheten rent av blev internationell och detta kan vi faktiskt än idag se. Framförallt Australien blev ökänt för sina vithajar och kvickt som fort en vithaj ses simma nära en badstrand, vid tillfälle detta fångades på film är det en världsnyhet, trots det faktiskt egentligen tillhör det mest normala och alldagliga ting på många platser runt om i världen där vithaj förekommer. Idag är det förståligt sensationellt i Australien eftersom vithajen minskat med 94 % sedan 80-talet utefter Australiens södra kust.


På andra platser i världen som Sydafrika drabbades vithajen också av ett kraftigt mothugg efter filmen HAJEN:s frammarsch. Populationen utefter Sydafrika var på väg att försvinna omkring 80-talet i de vithajrika vattnen kring Kapstaden. Vithajens utrotningsfenomen var alltså inte bundet till Australien, det förekom utmed USA:s kuster också och hade sin grund i att myndigheterna anlitade hajjägare eller uppmuntrade till hajjakt efter att ett hajangrepp skett som en del i ett politiskt spel efter de massiva mediedrev som uppkom efter ett hajangrepp. Rubrikerna i tidningarna var inte nådiga och ett sätta att lösa problemet ur ett opinionsperspektiv var helt enkelt att anlita hajjägare precis som i filmen och romanen HAJEN. Den internationella kännedomen om hajangrepp utefter södra Australien, Sydafrika och östra samt västa USA:s kuster gav också näring till en sportfiskekultur på vithaj. Det var just i Sydafrika där sportfisket på vithaj hade blivit en mycket populär företeelse som ett par vithajfiskare började ta ut turister för att enbart locka till sig hajarna och visa dem i levande tillstånd. Vid det här skedet var också vithajarna få därför lönade det sig att faktiskt hålla dem vid liv. Man började med hajbursdyk och inom kort blev detta mycket populärt, man lyckades till och med få vithajen fridlyst 1991 och burdyken blev ett nytt och fascinerande inslag i tv-nätvärk världen över, framförallt via Discovery Channel och BBC samt National Geographic.


Och det är slutligen här som många av myterna om vithajen tonas ned. I och med att många fler fick chansen att se vithajar i levande tillstånd ute till havs ifrån båtar eller i hajbur uppstod en attitydförändring som istället för att manifesteras i rädsla och hat mot hajarna, gav en öppning till fascination och forskningsintressen.


Ett par av de myter som förekom innan om att vithajen är en människoätande maskin avtog men finns än idag kvar hos den stora allmänheten. Peter Benchley jobbade fram till sin död 2006 med att motarbeta den negativa bild som hans bok resulterat med och skrev flera böcker om hur missvisande bilden är om vithajen. Steven Spielberg vars karriär tog farten genom just filmen HAJEN har däremot inte arbetat för att mottarbeta den negativa klang som filmen bidrog till med något som helst intresse trots att filmen var den första i Hollywood som spräckte 100 miljoner dollar gränsen och idag är en av de mest välkända filmer som någonsin visats. Trots små påtryckningar om ställningstaganden för vithajen och hajar bl. a. från Peter Benchley har Steven Spielberg negligerat dessa inbjudningar.

Angrepp och attacker av vithaj

Det mest centrala om vithajen då man väl börjar diskutera ämnet är givetvis hajangreppen eller hajattackerna utförda av vithajen. Frågan vi ställer oss är hur farlig är vithajen? Det är troligen den mest vanliga frågan. Totalt har ca 250 angrepp av vithaj på människa rapporterats och av dessa 250 personer har närmare 80 % överlevt den så kallade hajattacken. Varken hajattack eller hajangrepp är tillförlitligt epitet på den aktivitet vithajen försätter sig med då den skadar människor. Vithajen är mycket selektiv med vad den äter och rör sig över mycket stora områden. Detta innebär att hajen måste vara försiktig med vad den förtär. En vithaj som simmar mellan Sydafrika och Australien måste vara väl medveten om att det den äter är avgörande för hur den ska klara av nästa måltid. Vithajen kräver mycket energi för sitt jaktmönster på marina däggdjur, vilka innehåller stora mängder fetter i form av späck. En migration från Afrika till Australien kan ta 3 månader och under denna period är det möjligt att hajen inte alls får chans att jaga. Det är också tydligt på valkadaver att det är späcket hajen är ute efter då resten av kroppen lämnas däran. Detta utesluter med andra ord vithajens intresse för att konsumera människor vilka dels innehåller mycket lite fett men också ur vithajens perspektiv är ett främmande element i havet vilket skulle kunna innebära fara och osäkerhet vid konsumtion. Vithajen är försiktig med vad den äter och det är tydligt i vithajens angreppsmönster att den inte är framme för att konsumera då den närmat sig en människa. Oftast punkterar hajen kroppen med sina tänder men skalar sällan av kött och vävnad, däremot förekommer amputeringar ofta. Det är inte märkvärdigt att hajen kan orsaka djupa sår och stor skada föranlett till kraftig blodförlust då hajen kan ha tänder uppemot 3-5 cm långa. Att bli tandhuggen ute till havs är också en livshotande fara, speciellt om man grips av panik. Ett bättre epitet för vithajens beteende mot människor skulle vara att kalla angreppen för hajbett. Hajen biter men lossar inte kött och vävnad som på marina däggdjur. Den är försiktigt och selektiv med vad den förtär och detta för att den rör sig över stora habitat där den kan stöta på många olika främmande djurarter. Vithajen testar med andra ord människor och det är främst unga vithajar omkring 3 meter vilka precis gått över ifrån en fiskdiet till en diet där även delfiner, sälar och valar ingår eller andra större marina djur som angriper människan. Människan är inget marint djur och ingår därför inte i vithajens diet. Om vithajen skulle konsumera människa som vi vet har hänt eller andra främmande föremål kan hajen utveckla en kräkreflex instinktivt för att leta vidare efter ett mer näringsrikt födoval.


Det är mycket ovanligt att människor blir slukade av vithajen men det har hänt trots att det är mycket sällan sker. Ofta handlar det om redan döda människor, lik om man hittar mänskliga kvarlevor i maginnehållet på vithaj.

Predationsmönster

Vithajen är faktiskt i huvuddel en piscivor, en fiskätare. Den livnär till största del på fiskarter och andra hajarter och inte marina däggdjur som man kanske tror. Det är dock just predationen på marina däggdjur som är synliggjord för oss och som vi vet är ett viktigt inslag i hajens näringstillskott. Predation på delfiner och valar som är svårare att observerar vet vi inte lika väl om hur vithajen fungerar, vi vet dock att vithajens jakt är mer komplicerad än vi förr hade någon aning om. Vithajen är den ända hajen som kan sticka upp huvudet ovan vattenytan för att aktivt observera efter bytesdjur. Det är till och med möjligt att den kan anpassa ögats lins då den sträcker sig upp för att få bättre syn, detta är dock inget som bevisats. Men det är väl känt att vithajen iakttar beskådare på båtar och tycks ha mycket god medvetenhet om dess omgivning. Vithajen jagar olika arter på olika sätt, den utvecklar även lokala jakttekniker för vissa områden. Den är mycket försiktig och angriper främst i bakhåll, detta är en anledning till att dykare sällan angrips i förhållande till badande människor och surfare vilka håller ögonen ovanför vattenytan. En vithaj som är sedd är en vithaj som håller sig på avstånd.


Vithajen har rent evolutionärt utvecklats ifrån markillhajar och var sannolikt en fiskätande haj som övergick till att delvis specialisera sig å marina däggdjur någon gång under krita. Hajens tänder är särraterade eller sågtandade och bladformade vilket dels bidrar till att hajen snabbt kan nå djup ner förbi späck och skapa stora blödningar men också lätt kan sarga tjock vävnad och såga sig igenom exempelvis revben och lemmar. Tänderna är dyrbara då det kan ta långtid att få dem att växa fram emellan flera misslyckade angreppsförsök, därför angriper hajen snabbt och kraftfullt för att skapa kraftig blödning eller förlamning. Vithajen återkommer oftast sedan när bytet inte utgör någon fara.


På tumlare och delfiner angriper hajen bakifrån ovanför stjärtfenan eller i ett vitalt muskelparti som förlamar bytet. När det gäller sälar sker oftast samma sak om inte hajen väljer att angripa bukhålan och på detta sätt försätta offret i chock och kraftig blodförlust. När det gäller sjölejon som lever i flock försöker vithajen selektera ut individer som simmar enskilt eller unga oerfarna individer, dessa kan hajen sluka helt och hållet vid tillfällen. På vissa platser som vid Seal Island och Mossel Bay samt till viss del vid Dyer Island hoppar vithajen upp ur vattnet i sambad med angreppet då sjölejonet lätt kan simma undan vid upptäckt. Sjölejonen är mycket vigare än vithajen och även om vithajen kommer snabbt hoppande upp ur vattnet kan sjölejonet i sista sekunden undkomma genom en snabb manöver.


Vithajen är en visuell jägare som är starkt beroende av sin syn vid jakt. Sjölejon och sälar kan skada hajens ögon med klor eller bett och därför föredrar den bakhållsangrepp. Vithajens ögon rullar även bak då den inleder närkontakt med ett främmande föremål vid huvudregionen. Ibland kan dock hajen närma sig sjölejon rakt framifrån men oftast är dessa angrepp mindre framgångsrika. En grupp sjölejon kan också jaga bort en vithaj genom bett. Vad som är mindre känt däremot är vithajens förmåga att lura sjölejon genom skenanfall och vad som tycks vara samarbeten för att fälla ett byte.


En vithaj kan närma sig en grupp sjölejon ifrån ytan för att dela gruppen och därefter kan en andra vithaj komma underifrån och välja ut ett lämpligt bytesdjur. Om detta är tillfällighet eller kooperativ jaktbeteende står något oklart för närvarande men det kan mycket väl vara ett samarbete mellan vithajarna som tycks röra sig i aggregation på flera platser i världen, de rör sig i löst sammanhållna grupper som möjligtvis i viss mån jagar tillsammans.


När väl en haj fält ett byte genom predationsangrepp eller då den äter sågar den genom sitt byte genom ett zick-zack-mönster vilket kan efterlämnas på kadaver i motsatts till de bett som vi återfinner på exempelvis angripna människor. Hajen skalar sedan av späck ifrån kroppen och kan lämna resten, detta är framförallt tydligt när det gäller valkadaver med det är inte ovanligt att vithajen sväljer ett helt sjölejon eller en hel delfin eller dessa bytesdjur i ett antal större köttstycken.

Vithajars storlek

Vithajens storlek är ett hett ämne som aldrig tycks få ett heligt slut. Det har i sekel figurerat siffror vilt och som sedan figurerar länge i text och litteratur att det till slut blir en sanning baserad på osanning, en faktoid. Den verifierade maximala storleken är idag 6,4 meter. Det finns uppgifter om vithajar som nått 7,13 meter, 8 meter 9 meter och 11 meter och 13 meter och till och med 15 meter. Idag har vi även tillväxtkurvor och matematiska modeller som talar för att vithajen skulle kunna teoretiskt nå 7,2 meter som maximal längd.

 

Utbredning

Vithajen har en varm kroppstemperatur som överstigen omgivningen och detta innebär att den dels förekommer i varmt tempererade vatten men även i tempererade vatten eller kallt tempererade vatten periodvis. Att vithajen har en högre kroppstemperatur än omgivningen kallas endotermi, med hjälp av ett finmaskigt blodkärlsystem där syrefattigt blod möter syrerikt blod, blodkärl mot blodkärl, bibehålls inre värme som alstras av muskulaturen. Det syrefattiga och varma blodet värmer upp det kalla syrerika blodet på sin väg in mot kroppens organ. På detta sätt sparar vithajen energi. De varma delarna av kroppen kan arbeta mer effektivt, däribland ögon, hjärna och centralt nervsystem, magsäck och inre muskulatur. Vithajen kan snabbt ta upp energi ur magspjälkningskanalen och jaga aktivt med syn och hjärna i kalla vatten. Den varma muskulaturen hjälper vithajen att göra snabba ryck i kallt vatten under längre perioder än andra fiskar, vilka har samma kroppstemperatur som omgivningen. Dessutom ökar den högre kroppstemperaturen vithajens jaktstandard mot marina däggdjur vilka är varmblodiga och intelligenta.


Det är fysiskt möjligt för vithajen att simma i svenska och nordiska vatten och även utmed den brittiska kustremsan men det skulle vara mycket osannolikt. Om vithajen skulle välja dessa områden finns det stora risker med att inte hitta tillräckligt med föda. Det är väl känt att vithajen genomför transoceaniska förflyttningar, t. ex. mellan södra Afrika och södra Australien. Vithajar i Stilla Havet rör sig mellan Nordamerika och Mexiko samt mellan Kalifornien och Hawaii. Att vithajen rör sig över så här stora områden innebär temperaturskillnader ner till bara ett par grader då de dyker hundratals meter ner i abyssen. Det innebär också habitatförändringar, varför vithajen måste vara noga med var den äter och när den äter. Det kan dröja 3 månader innan vithajen har möjlighet att förtära ett energirikt byte som valkadaver eller sjölejon.


För att sammanfatta vithajens utbredning kort förekommer den upp till 60 grader norr och söder latitud om ekvatorn. I tropikerna finns det också vithajar men där syns de sällan till och håller sig oftast ute på djupare vatten, ibland kan de dock observeras vid korallrev.


Det finns ett par hot-spots för vithaj där man oftast kan finna flera individer mer eller mindre regelbundet.


Det bästa stället i världen är utanför Gansbaai vid Dyer Island i Sydafrika. Följt av Seal Island i False Bay och i Mossel Bay. Alla dessa tre områden avgränsar varandra i närheten till Kapstaden. Ju längre öster ut man kommer ifrån False Bay ju fler vithajar hittar man i regel eftersom vattnet är varmare på den östra sidan av Godahoppsudden.


Ett annat bra ställe att få se rikligt med vithaj är utanför Mexiko i Still Havet vid Isle Gadalupe. Här förekommer det mycket vithaj under goda siktförhållanden och många hajar är över 4 meter.


Även utanför centrala Chile finns det vithaj, speciellt mellan Punta Angamos och Punta Lavapie. Längre norröver utanför USA:s västkust finns ett par öar som årligen besöks med vithaj. Kaliforniens Farallon Islands är kända för sina vithajar och sjöelefanter. Año Nuevo Island är mindre känt men tillhör en av världens bästa hot-spots för vithaj. Området utanför San Diego kan vara ett viktigt område för vithajfödsel då unga vithajar och juveniler tycks förekomma mer regelbundet. Det är också i närheten till San Diego som Montery Bay Aquarium är beläget där man lyckats flerfaldigt med att hålla juvenila vithajar i akvarium under kontroll. Ett annat ställe som är känt för vithajar är utanför Kalifornien vid Channel Islands nära Los Angeles.


Mitt ute i Stilla Havet finns det ett område vithajarna årligen migrerar till. Detta område kallas för vithajkaféet då man inte är säker på vad vithajarna gör men hela Stilla Havets populations tycks simma till området av okänd anledningen årligen. Denna hot-spot är av populationsbevarande skäl hemlig och något som forskarna inte vill gå ut med offentligt ännu.


På likande sätt har man gjort vid Stewart Island, ett nyupptäckt vithajområde utanför södra Nya Zeeland där det förekommer mycket vithaj. Nu är vithajen fridlyst i Nya Zealand.


Mellan Nya Zeeland och södra Australien har man också noterat att vithajar simmar och södra Australien är världskänt för sina vithajar. Sedan 80-talet har 94 % av populationen där försvunnit. Till stor del på grund av sportfisket efter vithaj.
I Australien förekommer vithaj mellan Hervey Bay, Queensland via Bass Strait och Great Australian Bright till Cape Naturaliste vid Western Australia. Specer Gulf är känt för fantastiska burdyk och filmer, producerade vid Neptune Island och Dangerous Reef. Det var nämligen där som delar av HAJEN och filmen Blue Water, White Death spelades in av Ron and Valerie Taylor. Vid Port Lincoln har många av de större vithajarna som rapporterats fångats.


Även vid Japan förekommer det vithaj, framförallt mellan Sendai Bay och Kumano Bay på Honshus östkust. I Japan har flera gravida honor fångats.


När det gäller Indiska Oceanen finns det ännu inga välkända områden där vithaj tycks förekomma rikligt.

I Medelhavet däremot har vithajar påträffats gång på gång, framförallt i de centrala delarna och kring Sardinien, Italien, Sicilien, Tunisien och Malta.


Utmed USA:s östkust har det förekommit mer vithaj förr. Vithajen tycks förekomma mer regelbundet kring Cape Elizabeth till Cape Hatteras, North Carolina.

 

Reproduktion

Mycket är okänt när det gäller vithajens fortplantning. Vithajen har en mycket långsam reproduktion med en graviditet på ca 11-12 månader. Ju större honan är ju fler ungar kan hon producera. Vithajen föder mellan 2-14 ungar som är 120-160 cm vid födseln. Som andra hajar inom ordningen jättehajar Lamniformes är vithajen ovovivipar med livmoderkannibalism i form av oofagi. Detta betyder att ungarna i livmodern, eller snarare livmödrarna då hajar har två livmodrar, äter upp obefruktade ägg som modern producerar. Honan föder senare levande ungar som har kannibaliserat på de obefruktade äggen med det är inte bevisat att ungarna äter upp sina mindre outvecklade syskon eller konkurrerande syskon. Med andra ord äter vithajen för livet och en kamp om överlevnad pågår i livmodern redan på fosterstadiet. Den mest glupska hajen äter flest ägg och klarar sig bäst vid födseln eftersom denna haj sannolikt växt sig störst och starkast. Hos den nära släktingen sandtigerhajen Carcahrias taurus äter även sykonen upp varandra, enbart en haj per livmoder föds.


Då vithajen absorberat sin gulesäck och blir ett foster istället för ett embryo börjar den konsumera äggen. Efter födseln är det möjligt att vithajsungarna grupperar sig då fångster av vithaj i längd om ca 160 cm har fiskats upp samtidigt. Troligen äter honan inget under födelseperioden och väljer varmare och kustnära vatten som födelseplats.


De juvenila hajarna är fiskätare tills de når en längt på ca 3 meter. Då vithajen föds tycks dess övre stjärtfenslob vara längre än den undre och den typiska halvmånsformade stjärtfenan som man återfinner hos större vuxna individer blir mer och mer tydligt alltmedan vithajen blir större. Troligen kan detta tyda på att vithajen lever vid kustnära habitat i ständig närhet till botten som andra hajar vilka uppvisar samma kroppsform med en längre övre stjärtfenslob.


Vithajhonan blir könsmogen först efter 12-14 år då hon nått en längd på ca 4-5 meter. Hanar blir könsmogna tidigare vid en längd på ca 3,5-4 meter vilket motsvarar en ålder på 9-10 år. Honorna blir alltid större än hanarna och detta till viss del för att honorna måste föda ungar vilket kräver större resurser men även delvis för att klara av de påfrestningar som vithajhonan utsätts för under parningen. En vithajhona kan nå en ålder på 23 år men troligen kan den nå 27 års ålder enligt teoretiska beräkningar.


Lite är känt om parningen men honan har mycket tjockare hud än hanen för att klara av hanens bett under parningsakten. Hanen biter tag i honan som hos andra hajarter. Därefter vänder sig hajarna buk mot buk. Hanen för in en av sina två pelvisklaffar. Man har aldrig observerat en parning men det är möjligt att födokällor där många vithajar samlas, t. ex som ett valkadaver kan vara viktiga för att hajarna ska välja att para sig. Honor har observerats med bitmärken över fenor och utefter sidorna av kroppen efter andra vithajar, detta är troligen bitmärken efter hanar. Eftersom honan skadas under parningen är det sannolikt att honan är extra selektiv med vilken hane hon väljer att para sig med. Vithajhonor har även setts bli förföljda av vithajhanar och ibland sticker därefter hanen sin nos mot honans bukfenor, det är möjligt att honan släpper ut luktspår i form av feromoner då hon känner sig redo för parning vilket stimulerar hanen.

Beteende

Att vithajen har ett komplext beteende är för många känt. Vithajen är den enda hajen som medvetet sticker huvudet ovanför vattenytan för att inspektera sin omgivning. Det är också känt att vithajen kan angripa andra vithajar av ren aggressivitet vilket kan orsaka bitmärken över kroppen och ibland kan skadorna leda till döden. Det är också möjligt att vithajen kan kannibaliserar på mindre individer.


Vithajen uppvisar ett gruppbeteende där honor är dominanta över hanar. Större vithajar är dominanta över mindre vithajar, om en ny vithaj beträder ett område är denna underställd befintliga vithajar. Då det finns en födokälla tenderar vithajar att behöva mer utrymme och om en vithaj beträder en annan vithajs utrymme kan det resultera i ett varningsbett eller främst i olika former av hotfulla beteenden.


Vithajar bildar inte stim men däremot mindre grupper som förflyttar tillsammans i 2-6 individer. Sociala strukturer bildas alltid då det förekommer två eller fler vithajar i dominanshierarkier.


En rad olika former av beteenden har observerats både under vatten och vid ytan. Ytbeteenden är betydligt lättare att observera och mer lättförklarade.

Visuell inspektion – Detta beteende är troligen det mest vanliga som man ser vithajen göra när man för första gången ser den. Den kommer försiktigt fram till båten för att inspektera bete, hajbur och delar av båten utan att vidröra någonting. Den sticker upp ena ögat ur vattnet för att kika på båtens passagerare och försvinner lika taktisk som den dök upp.


Spy Hop – Detta är ett vanligt fenomen framförallt bland marina däggdjur som delfiner och späckhuggare men förekommer även hos vithajen. Vithajen reser sitt huvud ovanför vattenytan för att ta sig en titt omkring. Detta kan vara mycket nära båten så att det är möjligt att vidröra vithajens nos eller långt ifrån båten där vithajen kan få ett perspektiv. Det är mycket olämpligt att vidröra vithajens nos då det finns stora risker förknippade med detta.


Breach eller hopp – Detta förekommer framförallt i Sydafrika och i synnerhet vid Seal Island. Hoppen kan vara förknippade med predation eller en ren lek, hoppen kan ha någon form av socialt samband. Det är inte ovanligt att vithajen helt enkelt hoppar vertikalt eller horisontellt ur vattnet bredvid båten utan uppenbar anledning. Den kan hoppa vertikalt mot båten med öppen mun som att visa att den har tänder för passagerarna, vithajen är som skapad för fotografisk dramatik. Ibland förkommer flera hopp gång på gång men detta är mer ovanligt. De mest vanliga hoppen är förknippade med predation. Ibland kan vithajen komma får djupare vatten och ta bytet i ett vertikalt hopp som vid Seal Island i False Bay eller horisontella hopp som är mer vanligt vid Dyer Island. Båda beteendena förkommer på båda platserna.

Bild av David C Bernvi

Bild av David C Bernvi

Bild av David C Bernvi


Jump Over eller jakthopp – Då en vithaj har inlett ett angrepp via ett hopp kan vithajen fortsätta jaga sjölejonet vid ytan i flera hopp medan sjölejonet övermanövrerar vithajen vid ytan. Detta kan bli en mycket spektakulär scen full av dramatik som fortskrider under en kortare period. Det slutar när vithajen blir trött eller sjölejonet äts upp.


Tail Stand eller nosning
- Det är vanligt att vithajen nosar på metallobjekt som båtpropellrar, hajburen eller andra saker med en närhet av 5-10 cm. Vithajen ställer sig vertikalt med nosen mot objektet i 10-20 sekunder och sjunker baklänges tillbaks efteråt. Sannolikt är hajen intresserad av det elektriska fältet kring metallobjekt eller likande vilket den kan känna av med sitt elektroreceptoriska organ, dvs. de lorenzinska ampullerna.


Head Stand eller stjärtfena exponerad ovan ytan – Vithajen kan också göra raka motsatsen eller ställa sig helt vertikalt på huvud. Vithajen kan hålla stjärtfenan i vädret ovanför vattenytan i 4-6 sekunder. Detta är mest vanligt när vithajen fångat ett byte. Troligen gör den detta för att visa andra vithajar att den har fångat bytet eller för att visa andra konkurrerande vithajar att den har uppsikt på dem.


Stjärtfenslag vid ytvatten – Ibland kan vithajen plaska vilt med sin stjärtfena då den ligger på sidan vid vattenytan. Detta kan den dels göra mot en annan vithaj eller om den känner sig hotad av något. Ibland kan det också bara ha att göra med att vithajen snabbt vill komma undan ner i vattnet och då blir det i ett stort plask.


RAG eller Repetitive Aerial Gaping – Då vithajen ligger vid ytan för att observera passagerare på båten kan den lägga sig på rygg med den vita sidan uppåt och samtidigt stänga och öppna sin mun rytmiskt. Detta sker då hajen misslyckats med ett angrepp. Hajen uppvisar oftast detta beteende då ett byte dras undan ifrån hajens väg, man får inte mata vithajarna i Sydafrika. Troligen visar det någon form av frustration. Det kan också möjligen ha med att luft fastnat i hajens svalg och mun under angreppsförsöket vid ytan vilket hajen vill göra sig av med.


Kasta sjölejon – Då vithajen fångat ett sjölejon kan den precis som späckhuggare slunga upp sjölejonet i luften. Vithajen slänger sjölejonet i luften där det snurrar iväg för att sedan lämnas. Sjölejonet kan simma iväg eller flyta iväg, ingen predation förekommer. Detta beteende kan vara en from av lek eller övning.


Hajbett – Ibland kan vithajen som då den kastar sjölejon angripa utan predationsintresse. Vithajen kan komma upp och punktera ett djur med sina övre tänder precis som i ett angrepp på människa. Att puckla på ett djur på detta sätt är vanligt på havsuttrar och glasögonpigviner. Angreppen kan vara någon form av lek eller övning. Detta förekommer dock på andra objekt också som bojar och andra flytande objekt. Därför kan beteendet vara relaterat till ren nyfikenhet ifrån hajens sida.


Patrullerande - Då en vithaj vill göra sig synlig för passagerare på en båt eller sjölejon vid en ö patrullerar den synligt vid ytan, klart synlig för observatörer ovan vattenytan. Det här kan vara ett sätt att skrämma upp sjölejon för att fösa iväg dem ifrån en klippa till en annan eller fösa en grupp i någon riktning. När sjölejonen är i vattnet kan vithajen välja ut ett offer och uppskatta predationsmöjligheter.


Parallellsimmande – Detta beteende kan ha flera olika syften och pågå ett tag medan hajarna simmar i samma riktning. Sannolikt är det ett sätt för vithajen att undersöka varandra och uppskatta den andra hajens storlek, styrka och temperament. Beteendet uppkommer då det finns föda i närheten i form av en dödad säl eller bete i vattnet. Det avslutas när en haj simmar iväg snabbt eller en haj avviker.


Följa John – En vithaj följer en annan vithaj och repeterar den främre vithajens rörelser. I närhet till föda uppkommer detta beteende oftast då en ny haj uppträder, de andra hajarna simmar efter för att undersöka den andra hajens syften. Förföljelsen kan pågå under flera minuter. I andra fall kan en hane följa efter en hona och nosa med sin nos mot hennes bukfenor.


Kärleksdans – En vithaj kommer ovanifrån och inleder intim simning i samklang med den undre vithajen. Det är inte känt om detta beteende är relaterat till parning men det är sannolikt. Efter detta simmande inleds Parallellsimmande följt av Följa John.


Ge väg – Om två vithajar möts i en kollisionskurs kan en av hajarna vid något tillfälle avvika från sin kurs genom att underkasta sig den andra hajens kurs i den första hajens riktning. Detta kan vara ett sätt att uppskatta hierarki och styrka på.
Följa John för att Ge väg – En vithaj följer en annan, exempelvis en nykomling i närhet till födoresurs för att sedan fösa bort denna genom ett närmande bakifrån. Den bakre hajens intresse att förfölja den främre slutar då den nya (främre) hajen inte längre visar intresse för födoresursen.


Rygga tillbaks – Om två vithajar simmar i en kollisionskurs men avviker samtidigt kan ingen direkt dominant eller underkastande haj utskiljas. Båda hajarna simmar iväg samtidigt fån varandra och ryggar tillbaks mot varandra. En vithaj kan även rygga tillbaks mot en dominant vithaj i dess närhet, oftast är dessa utmaningsmöten något komplexa.


Omvänt parallellsimmande – Två vithajar kan simma mot varandra sida vid sida långsamt för att undersöka varandra. De håller ett avstånd till varandra som är mindre än en kroppslängd. Detta kan vara ett sätt att undersöka varandra precis som vid parallellsimmande i samma kurs.


Gapning – Vithajen öppnar sin mun mot en annan vithaj lite lagom och stänger sedan den. Detta beteende är mycket vanligt för vithajen. Det kan utföras mot hajburens åskådare eller dykare. Det kan förekomma rytmiskt men behöver inte nödvändigt förekomma mer än en till två gånger. Hajen kan också i mer extrema displayer trycka ut överkäkens tandkött. Oftast sker gapning för att visa tänderna mot rivaler två kroppslängder ifrån den andra vithajen. Den andra vithajen simmar därefter iväg avvikande.


Nervända bröstfenor – Då vithajen känner sig hotad vänder den ner sina bröstfenor rakt ner och vrider dem oftast sedan framåt och den vita undersidan blottas framåt. På undersidan av bröstfenorna finns även en svart fläck som exponeras i och med detta. Vad detta svarta parti har för betydelse är oklart. Hur mycket bröstfenorna är nervända beror på hur hotad hajen känner sig. Oftast kombineras detta beteende med gapning och en tillbakaryggning för att avslutas med att hajen accelererar iväg.


Stjärfenskamper – Rituella stjärtfensplask emellan två vithajar uppkommer då hajarna utmanar varandra om ägandet om ett fällt byte. Den ena vithajen lägger sig på sidan vid vattenytan och plaskar med sin stjärtfena mot den rivaliserade vithajen. Antingen försvinner den utmanade hajen eller inleder även den samma beteende mot den andra hajen. Den som plaskar mest skrämmer iväg den konkurrerande vithajen.

Vithajen i fångenskap

Eftersom vithajen är en pelagisk hajart som ständigt simmar är det väldigt svårt att hålla vithaj i fångenskap. Man har misslyckats många gånger men 2004 lyckades man för första gången under kontrollerade former hålla en vithaj i fångenskap. Innan 1981 hade ingen lyckas med att hålla en vithaj vid liv längre än 11 dagar i akvarium. Oftast dog hajen av stress eller syrebrist eller förvirring då den konstant simma in i väggen. SeaWorld i San Diego lyckades hålla en vithaj i 16 dagar innan den släpptes ut i havet igen.


Montery Bay Aquarium i Montery, närbeläget till San Diego lyckades 2003 fånga en juvenil vithaj under juli och höll vithajen under 5 dagar i en stor nättank ute till havs. Man lyckades få hajen att äta och sedan släppte man ut den. Då de lyckats få hajen äta 2004 förflyttade man en annan vithaj vidare till Montery Bay Aquarium där man höll den i en 3, 8 miljoner liters tank kallad Outer Bay. Denna vithaj var i fångenskap i Outer Bay tanken 198 dagar innan man valde att släppa ut hajen då den skadat nosen och fenor utefter väggarna.


Totalt har Montery Bay Aquarium lyckats hålla 4 juvenila vithajar i fångenskap och är det enda akvarium i världen som lyckats med detta i flera månader. De har också satsat stora resurser på att acklimatisera vithajarna och välja ut starka individer för deras Outer Bay exhibit genom en extern nättank. Hajarna har sedan de släppts ut i det vilda igen märkts och observerats under sin förflyttning längst den Nordamerikanska kusten i sydlig riktning till Baja Mexiko och i nordlig riktning till norra Kalifornien. Totalt har man märkt 18 juvenila vithajar.


Man har lyckats få juvenila vithajar att växa i fångenskap, ingen har lyckats hålla vuxna vithajar i fångenskap.

Vithajens evolution

Det finns olika hypoteser om hur vithajens utvecklas till vad den är idag ifrån olika linjer. Vithajen har existerat i ca 11 miljoner år. Sannolikt har den utvecklas ifrån makrillhajliknande arter som övergått i en mer mångfaciterad föda bestående av marina däggdjur och marina reptiler under krita via en bredtandad makrillhaj Cosmopolitodus hastalis som kunde nå 8 meter. inte från megaldon Carcharocles megalodon som man trodde förr. Megalodon är nära släkt med skräckhajarna Odontaspis spp. och kunde nå 15 meter. Megalodon jagade valar. Under tertär fanns det en rad olika vithajsarter eller större former av makrillhajsarter. Krita och tertär var i vilket fall jättehajarnas Lamniformes storhetstid. Ett flertal arter har hittats, närmare 100 stycken arter gentemot de 16 som idag finns kvar. Megalodon som dog ut för ca 2 miljoner år sedan existerade sida vid sida med vithajen. Megalodon uppkommer omkring 20 miljoner år sedan.


Den bredtandade makrillhajen Cosmopolitodus hastalis existerade för ca 35 miljoner år sedan, den hade inga särrateringar eller sågtandade tänder men lika breda tänder som vithajen. Efterföljaren Cosmopolitodus escheri, som levde 20-25 miljoner år sedan utvecklade särrateringar och 11 miljoner år senare dyker den moderna vithajen upp Carcharodon carcharias men i något större format än idag.



Ett av de mest välkända fynden av tidig vithaj kommer ifrån Peru där en hel vithaj bevarats med käkar, tänder och ryggradskotor. Detta exemplar var ca 5-6 miljoner år gammalt och hade en längd på omkring 6 meter. Detta exemplar fungerar som en länk emellan dagens vithaj och fossila vithajar som var mer närbesläktade till Cosmopolitodus escheri.

Läs om andra närbesläkte hajarter i samma familj Lamnidae:

Makrillhaj Isurus oxyrinchus
Långfenad makrillhaj Isurus paucus
Sillhaj Lamna nasus
Laxhaj Lamna ditropis

Mer läsning om vithajen

I boken Världens Hajar Del 1 kan du läsa ett helt kapitel om vithajen och en rad andra hajarter. Håll ögonen öppna, för inom kort är det möjligt att du kan läsa ännu mer om hajar. Världens Hajar utkommer nämligen i flera delar, var av två har publicerats.