Amhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Amhajen kan bli stor, närmare 4,3 meter i längd. De flesta vuxna individer är under 3 meter. Amhajen är för de mesta nattaktiv och ligger på botten i grottor eller skrevor under dagen. Oftast samlas de på detta sätt i aggregationer. Den är slö under dagen och förflyttar sig över små avstånd. Under natten blir den dock aktiv och kan röra sig över större områden och återkommer sedan till sin viloplats inför dagen.

Med bröstfenorna kan den klättra på botten eller gå över botten. Bröstfenorna är muskulösa och flexibla vilket gör att de kan fungera som lemmar till viss

del. De kan vara lämpliga för förankring och bilda en fångstgrop med fenorna då amhajen suger in sitt byte till munnen. Denna hajart föredrar ett kustnära liv nära botten i tropikerna eller subtropikerna. Den kan oftast ses på djup lägre än 1 meter. Amhajen går åtminstone ner till 12 meters djup men kan även förekomma på 40-130 meters djup. Amhaj förekommer dock oftast på grundare områden med sandiga bottnar eller i korallrev och generellt mangrovelaguner.

Med sina tömmar vid noshålorna kan amhajen leta efter föda och sedan suga in den med sitt muskulösa svalg. Amhajar har observerats vila stående på bröstfenorna, så att det bildas ett hålrum under hajen, med nosen vänd uppåt. Detta beteende har föreslagits fungera som ett sätt för hajen att locka till sig krabbor och andra kräftdjur som söker sig till håligheter som skydd bland reven. I detta fall tycks amhajen bilda en dödsfälla som lockar till sig hajens föda mellan bröstfenorna.

En stor del av födan består av bentiska bottenevertebrater i form av kräftdjur som humrar, räkor, krabbor men även sjöborrar och bläckfiskar eller sniglar och liknande blötdjur förekommer i födan. Bland fiskfödan ingår exempelvis sill och stingrockor. Amhajen kan gräva efter föda i sand eller bland stenar för att sedan suga i sig födan den finner. Då amhajen jagar sniglar med skal biter den fast i skalet och suger in innanmätet med sin starka sugkraft. Under natten jagar den troligtvis vilande fisk som ligger gömd mellan korallreven och suger i sig dessa med stor kraft.

Amhajen är ovovivipar och livnär sig i livmodern på sin gulesäck. Under våren och sommaren föds ungarna då de är ca 27-30 cm långa. Graviditeten varar i 5-6 månader och parning sker vartannat år. Ungarna föds i grunda vatten på korallrev eller över sjögräsängar.

Amhajar växer långsamt. Vid en längd på 126 cm växer de 13 cm per år. Hanar blir könsmogna vid 10-15 års ålder medan honor blir könsmogna vid 15-20 års ålder. Vid en längd på 2,3-2,4 meter är honorna könsmogna och hanar blir könsmogna vid en längd på ca 2,1-2,6 meter.

Parningen är väldokumenterad hos denna haj. Parningen börjar med att en hona följs av en eller två hanar eller kanske fler i ett synkroniserat jämsides simningsmönster. Hanen placerar sig vid honans bröstfena eller en bit bakom honan, oftast på undersidan så att de båda hajarnas sidor vidrör varandra. Därefter kan de lägga sig jämsides och vila på botten för att sidan fortsätta med jämsides simmande. Hanen kan då bita tag i honans ena bröstfena vilket medför att honan rullar med hennes rygg mot botten. Därefter simmar hannen upp ovan honan och placerar sig i position för att införa en av två pelvisklaffarna (mixipterygium) i honas kloak. Hanen rullar sedan över på sidan eller ryggen och ligger stilla med pelvisklaffen införd. Hanen släpper sedan honans bröstfena och de båda skiljs åt. Ibland kan de ligga sida vid sida och vila efter kopulationen. Parningen kan äga rum flera gånger. Flera hanar kan upprepat kopulera med en hona. Då hanen biter i honans högra bröstfena införs det högra mixopterygiumet och vice versa. Ibland kan två hanar bita i en honas båda bröstfenor samtidigt, en kamp mellan hanarna om honan pågår oftast under parningen.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel