Epåletthaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Ganska vanlig bambuhaj som förekommer vid tropiska korallrev och omkring grunda vatten. Man kan oftast finna epåletthajen i saltvattenpooler. Den är mycket vanlig på Stora Barriärrevet där den kan ses vandra med sina bröst- och bukfenor över koraller och på botten. Fenorna är tillräckligt flexibla för att de ska kunna vridas och användas som ben eller fötter. Denna art är bentisk och förekommer på eller vid botten samt är nattaktiv. Den föredrar att jaga då det är ebb inom ett område. Epåletthajen gömmer sig i skrevor och hålor i korallrev, det räcker att huvudet och bröstfenorna är gömda för att den skall känna sig tillräckligt skyddad. Epåletthajen bits då den infångas och är aggressiv. Hajen är ovipar med ägg som kläcks efter 120 dagar. Ungarna är 15 cm långa då de kläcks. Epåletthajen kan bli 107 cm lång. Hanar blir könsmogna vid 59-62 cm längd. Under parningen biter hanen honan i bröstfenan. Lite är dock känt om denna hajarts reproduktion. Denna haj återfinnes oftast med isopoder kring kloaken, även i magsäcken. Troligen utgör parasiterna en smärre skada för hajen. Epåletthajen jagar främst havsborstmaskar och mindre krabbor, räkor, musslor samt mindre benfisk. De yngre individernas föda består mestadels av havsborstmaskar och mjukare bytesdjur medan de vuxna djuren jagar kräftdjur och andra djur som kan ha hårda skal. Då epåletthajen jagar simmar den över botten. Den kan liggandes på botten svänga med huvudet och lokalisera bytet, sannolikt genom att fånga upp en doftkälla. Troligen använder den sig av luktsinnet när den jagar på detta sätt eftersom det är välutvecklat men de Lorenzinska ampullerna finns även vid bröstfenorna och alltså inte enbart vid huvudet. De Lorenzinska ampullernas utbredning tycks vara unikt för arten och står i kongruens med sidolinjesystemet och utgörs av större och färre porer än hos andra hajarter. I grunda vatten kan epåletthajen sticka huvudet vilt ner i sanden för att lokalisera bytet. Vid dessa tillfällen brukar den plaska med sin stjärtfena och bakkropp i ytvattnet kraftigt. Den tycks tugga sitt byte, eller snarast krossa det med sina tänder då det väl är fångat.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel