Hornhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Hornhajen kan nå upp till 122 cm i maximal längd, de flesta individerna är dock under 97 cm långa. Den är vanlig utmed den östra delen av Stilla Havet mellan 2-11 meters djup. Hornhajen förekommer nära botten och är bentisk eller epibentisk. Bröstfenorna är muskulöst flexibla och kan fungera som lemmar. Hornhajen använder sina bröstfenora för att gå på botten med dem. Den föredrar klippig botten, rev, kelpskogar och sandbotten. Hornhajen kan åtminstone simma ner till 150 meters djup. Denna haj är nattaktiv. Främst solitär och förekommer i mindre aggregationer. Under dagen vilar den på botten, oftast med huvudet fastkilat i en skreva. Då natten och skymningen kommer blir den aktiv. Vid gryningen återkommer den sedan till sin viloplats och ligger därför oftast under dagen på exakt samma ställe. Hajen är ovipar. Under vintern migrerar hornhajarna till djupare vatten. Hanar blir könsmogna vid 58-59 cm längd och honor då de är över 58 cm långa. Under parningen jagar hanen honan tills hon blir redo för parning. Därefter sjunker de båda till botten medan hanen biter i honans bröstfena. Hanen för in en av sina pelvisklaffar i honans kloak, kopulationen varar i 30-40 minuter. Efter en eller två veckor senare borras äggen ned i bottensubstratet då de läggs av honan. Honan lägger två ägg var 11-14 dag i fyra månader. Parningen äger rum i december till januari och honan lägger äggen främst under februari och april. Äggen kläcks efter 7-9 månader och placeras i skrevor eller i sanden. De spiralformade äggen är 10-12 cm långa och 3-4 cm breda. Vid kläckning är ungarna 15-16 cm långa och börjar äta omkring en månad efter kläckningen. Denna hajart jagar främst bentiska evertebrater som sjöborrar, krabbor, räkor, isopoder, bläckfiskar och mindre fiskar. Stillahavsängeln Squatina californicahar setts svälja juvenila hornhajar och sedan spotta ut dem. Piggarna hos hornhajen är troligen funktionella mot predatorer främst under de juvenila levnadsåren.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel