Spotthaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Primärt nattaktiv art som vilar på botten under dagen eller i skrevor. De återvänder oftast till samma viloplatser. Spotthajens kroppsform skiljer sig dock ifrån andra sköteskehajars och påminner mer om aktiva hajars kroppsform. Detta antyder till ett beteende av mer aktiv karaktär än hos övriga sköteskehajar. Individer kan vara mer eller mindre aktiva under dagen. Denna haj beskrivs som halvaktiv, det vill säga den tycks både vara aktiv under dagen och under natten.

Då spotthajen vilar kan den aggregera i grupper på botten eller i skrevor. De återvänder oftast till samma plats efter att de varit ute och jagat eller simmat omkring. Spotthajen är en social haj.

Spotthajen når en längd på ca 3 meter eller 3,2 meter maximalt. Vid födseln är ungarna ca 40 cm eller kanske 60 cm och mer. Honor blir könsmogna vid 2,3 meter eller 2,9 meter medan hanar blir könsmogna vid ca 2,5-3 meter. Spotthajen är ovovivipar haj med livmoderkannibalism på obefruktade ägg (oofagisk). Den är den enda matthajen som uppvisar livmoderkannibalism.

Livmoderkannibalismen hos spotthajen förekommer i den formen av att ungarna äter upp de stora obefruktade äggen. Till skillnad från jättehajarna Lamniformes som också har livmoderkannibalism i from av äggätande (oofagi) eller även i from av ren kannibalism på befruktade och mindre syskon (adelfofagi) i livmodern har spotthajen i relation till ungarna mycket stora obefruktade ägg vilka de livnär sig på. Detta kan innebära att mindre syskon har svårt att komma i kapp de större syskonen storleksmässigt när större syskon börjat förtära de stora obefruktade äggkapslarna. Antalet syskon per livmoder är 2-4 stycken.

Spotthajen är alltså som många jättehajar oofagisk, en livmoderkannibal som förtär obefruktade ägg. Även falsk hundhaj Pseudotriakis microdon och gollumhaj Gollum attenuatus som ingår i ordningen ögonlockhajar Carcharhiniformes uppvisar livmoderkannibalism genom oofagi där ungarna äter de obefruktade äggen. Detta har utvecklats konvergent mellan de olika hajordningarna. Spotthaj livnär sig på främst bottenlevande krabbor och humrar eller andra större kräftdjur. Även koraller ingår i födan tillsammans med bläckfiskar sjöborrar och mindre fiskar. Havsormar ingår ibland också i födan. Denna haj brukar jaga sina byten genom att fånga dem i små skrevor eller hålor och mot botten fånga dem där den sedan suger in djuret med sina starka svalgmuskler. Då den fångas kan den spotta ut vatten, varefter den fått sitt namn, "spotthaj". Varför den gör detta är okänt, spotthajen är svårfångad och gör mycket motstånd då den krokas.

Spotthajen är en tropisk kustnära haj vanlig mellan ytan och ner till 30 meters djup. Den förekommer åtminstone ned till 70 meters djup. Den föredrar främst korallrev där den ligger på botten i laguner eller kanaler och utmed klippiga rev, sjögräsängar samt sandiga rev. Ungarna är mer begränsade till skrevor och laguner medan vuxna individer gärna simmar över större områden och har ett mångfacetterat habitat.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel