Taxonomi
| Ordning | Carcharhiniformes |
|---|---|
| Familj | Carcharhinidae |
| Släkte | Prionace |
| Artepitet | glauca |
| Artnamn | Prionace glauca |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Svenskt namn | Blåhaj |
Biologisk beskrivning
Denna hajart har påträffats med ett fåtal fynd utmed den svenska västkusten. Blåhajen kan nå upp till en längd på 3,83 meter eller upp till 4 meter. Det förekommer dock rapporter om att denna hajart skulle kunna nå en ytterligare längd på närmare 4,8 - 6,5 meter vilket inte bekräftats.
Blåhajen kan vara potentiellt farlig för människor i dess närhet. Angrepp på människor och båtar finns rapporterade. De kan cirkulera dykare och är oftast harmlös men bör inte provoceras.
Födan består i stort av benfiskar och pelagiska bläckfiskar, andra mindre evertebrater samt andra hajar. As och levande sjöfåglar fångade vid ytan är en del av födan. Marina däggdjur kan tillfalla som potentiell föda för större individer av blåhaj, främst är det dock as från marina däggdjur som ingår i blåhajens föda.
Till kuriositeterna som ingår i denna hajart föda hör bland annat trollhaj Mitsukurina owstoni och pelagisk kräftdjur. Även simkrabbor och pelagiska rödkrabbor ingår i blåhajens föda. Dessa små kräftdjur sväljer blåhajen likt en filtrerare. Innanför gälarna förekommer papiller som kan fungera för att fånga upp mindre bytesdjur så som krill-lika pelagiska rödkrabbor. Bläckfiskstim kan vara ett viktigt moment för blåhajen vid vissa områden periodvis. Pelagiska bläckfiskar kan under natten ansamlas vid ytan för att para sig. Då kan ett stort antal blåhajar dyka upp och frossa i sig mycket bläckfisk. De slukar bläckfiskarna för att sedan simma i väg långsamt med fullspäckade magar. Valkadaver ingår också som ett viktigt moment i denna hajarts föda på liknande sätt. Blåhajen har en opportunistisk jaktstil, varför den kan vara farlig för skeppsbrutna eller andra som hamnar i vattnet långt ute till havs under en längre period. Blåhajens opportunistiska jaktstil kan då leda till hajangrepp. Över ett tiotal hajangrepp är rapporterade på människan utfört av blåhaj.
Blåhajen är en aktiv simmare som kan hoppa upp ur vattnet när den krokas. Denna oceaniska och epipelagiska haj kan även förekomma kustnära. Ibland strandar blåhajen, vilket den gjort bland annat i norra Bohuslän. Blåhajen kan förekomma vid ytan ned till minst 152 meters djup. Under natten kan den komma in till kusten. Förekommer i aggregationer och finns i tempererade till tropiska vatten. Blåhajen har en mycket bred utbredning bland hajarna. Den föredrar en vattentemperatur mellan 7-16 °C eller upp till 21 °C. I tropikerna föredrar blåhajen de kyliga vattnen och håller sig på djupare vatten. I Indiska Oceanen föredrar den ett djup på 80-220 meter vilket motsvarar en temperatur på 12-25 °C.
Hajen migrerar över stora avstånd och följer troligen havsströmmarna. Transatlantiska migrationer förekommer regelbundet. Detta är en oceanodrom. I Atlanten följer blåhajen Golfströmmen från Nordamerikas kuster för att nå Europas kuster, där sedan honor föder ungar. Blåhajen simmar därefter söder ut mot Afrikas kuster för att återigen simma över Atlanten och nå Karibien. Blåhajen migrerar därmed likt i en triangel över norra Atlanten. Hanar tycks främst förekomma längst den Nordamerikanska kusten i permanent omfattning. Sexuell segregation förekommer.
Under parningen biter hanen honan vid och på bröstfenorna. Honorna utvecklar skinn som är tre gånger så tjockt som hanarnas för att klara av betten som orsakas av hanarna. Honor kan lätt identifieras baserat på deras utpräglade ärr över kroppen.
Denna haj är vivipar, blåhajen föder levande ungar med en moderkaka som formas ifrån gulesäcken. Gulesäcken ansluter sig till moderns vävnad och bildar en moderkaka med navelsträng med blodförbindelse. Antalet ungar är positivt förknippat med honans storlek (större honor föder fler ungar). Mellan 4-135 ungar kan födas beroende på hajens storlek. Graviditeten varar i 9-12 månader. Vid födseln är ungarna 35-44 cm långa. Honor blir könsmogna vid 5-6 års ålder vilket motsvarar en längd på 2,2 - 3,2 meter. Hanar blir könsmogna vid en längd på 1,8 - 2,8 meter, detta motsvarar en ålder på 4-5 år. Hanarna är svåra att bestämma könsmognaden för sedan deras pelvisklaffar växer långsammare än hos andra hajar och är mindre trots att de kan vara könsmogna. Under det fjärde och femte året blir honorna sexuellt aktiva. Honans könsmognad sker dock inte för än vid femte året. Femåriga honor kan spara sperma, efter att de parat sig under sena våren och tidig vinter, tills nästa vår då befruktningen sker, det vill säga under det sjätte året. Vid det sjunde året föds ungarna under våren eller tidig sommar. Blåhajshonor som är fyra år och sexuellt aktiva kan därmed troligen spara spermatoforer tills de blir könsmogna under det femte levnadsåret. Blåhajar i tropikerna parar sig året om. Blåhajen kan nå en ålder på minst 20 år och utgör den mest fångade hajarten för hajfensoppa.
Referenser
- Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
- Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
- Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
- Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
- Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
- Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
- Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.
Om denna artikel
| Författare | David C. Bernvi |
|---|---|
| Publicerad | 2026-06-10 |
| Källa | Bernvi, D.C. 2006. Världens hajar Del 1 Jättehajar Lamniformes. Upl. 1. Caracal Publishing. ISBN: 9789197583305 |
| Förslag på referering av denna artikel | Bernvi, David C. (2026). Blåhaj. Hämtad från /hajarter/prionace-glauca [30/06-2026] |

