En dödsorder har utfärdats av Västra Australiens fiskeriminister Jackie Jarvis mot den vithaj som angrep 63-årige Greg James O'Neill i fredags vid Sorrento Beach, norr om Perth, den 18 september.
Ett uppenbart problem är dock att det är omöjligt att veta vilken vithaj som angrep 63-åringen. Nu riskerar Västra Australiens fiskerimyndighet att döda mängder av vithajar helt i onödan medan badstränderna hålls stängda.
Vithajen har varit fridlyst i Australien sedan 1997. Att utfärda "catch-and-kill"-beslut är mycket ovanligt. Detta är vad jag kallar en politisk lösning. Det är ett beslut som inte fungerar i praktiken men som skyddar lokalpolitiker från "handlingsförlamning".
Vithajen som angrep och sannolikt konsumerade 63-åringen är förmodligen långt borta från Perth. Många vithajar kommer att dödas i jakt på bevis som tros finnas i den angripande vithajens magsäck. Ett motiv till beslutet är just att man vill hitta kvarlämningar som man tror finns kvar i vithajen.
Det här är en situation där Hajen-effekten fått genomslag. Hajen-effekten (the Jaws effect) är ett fenomen som beskriver hur Steven Spielbergs film Hajen från 1975 skapade en masspsykos kring hajar och ledde till en massiv, oförtjänt rädsla för vithajar. Filmen HAJEN har ett narrativ där en vithaj uppsåtligt äter människor, och vid angrepp dödar dem och den slutliga lösningen är att döda vithajen.
HAJEN-filmens narrativ används nu av lokalpolitiker för att förklara för befolkningen hur de ska lösa situationen. Detta är dock inte en praktisk lösning och kommer bara leda till en hämndsituation där flertalet vithajar dödas helt i onödan.
Vithajen är rödlistad av IUCN och klassad som sårbar (VU). Den bör inte fiskas eftersom detta med stor sannolikhet kommer skada det marina ekosystemet.
Nedan kan du se mitt Instagram-inlägg om hajangreppet: