Idag medverkade jag på TV4 Nyhetsmorgon. Jag pratade om attacken mot den svenska segelbåten utförd av späckhuggare och orsakerna bakom beteendet. Du kan se hela klippet här.
I detta inslag presenterar jag även en ny hypotes där späckhuggarna kan få användning av de segelbåtar de tar loss rodret på. Det har förekommit flera olika hypoteser kring beteendet och just nu är hypotesen om lek den som dominerar.
Hypoteser
Hypotes 1 Hämnd mot människor för historisk händelse: förkastad som osannolik.
Hypotes 2 Lek: Trolig och sannolik för de flesta marinbiologer men 130 attacker per år är över 10 per månad i snitt. Är det värt energikostnaden, skadorna och riskerna att leka på detta sätt? Fads och laxhattar-analog kopplas till denna hypotes men vissa späckhuggare blir skjutna av båtar eller skadade på andra sätt.
Hypotes 3 Jakt: Detta är min nya hypotes som jag presenterade på Nyhetsmorgon idag. Kan båtarna fungera som metod/verktyg för att underlätta späckhuggarnas jakt på blåfenad tonfisk?
Späckhuggarna använder fiskebåtar för att lokalisera tonfisk genom långrev när tonfisken blir ovanlig. Kanske drivande segelbåtar kan fungera som Fish Aggregating Devices för att locka till sig tonfisk vid gryningen efter den vertikala dygnsmigrationen. Varje natt vandrar djuphavets organismer mot ytan för att värma sig och jaga. Flytande objekt fungerar som naturliga skydd för aggregerad småfisk och specifikt tonfisk lockas till dem. Späckhuggarna använder metoden för att komma åt tonfisken. Detta är värt risken att attackera människors båtar. Det är nämligen inte riskfritt.
Ett möjligt händelseförlopp
Under natten eller gryningen samlas småfisk kring ett flytande objekt. Tonfisk söker sig dit för att jaga. Späckhuggarna följer tonfisken. Båten blir en del av jaktstrategin.
Detta skulle kunna förklara varför många interaktioner sker med segelbåtar, som rör sig relativt långsamt, har stort djupgående vilket passar som skydd för småfisk, och ibland driver eller seglar långsamt under delar av dygnet.
En drivande eller långsamt rörlig båt utgör ett stabilt referensobjekt i ett annars homogent öppet hav. Om späckhuggarna vet att tonfisken passerar området kan båten hjälpa dem att förutsäga eller organisera jakten.
Det räcker att båten hjälper gruppen att samlas i rätt område, varefter varje individ använder sina egna sinnen för den sista lokaliseringen. Under jakt av tonfisk turas späckhuggarna om för att trötta ut bytet. De måste därför simma tillbaka till en utgångspunkt där andra späckhuggare väntar och kan fortsätta jakten på tonfisken. På detta sätt kan späckhuggarna tillsammans trötta ut tonfisken utan att trötta ut sig själva. Att alla späckhuggare jagar en och samma tonfisk samtidigt är inte särskilt intelligent. Istället turas de om och fördelar bördan mellan gruppens individer. Men detta kräver att övriga individer inte slösar energi på att simma efter den extremt snabba tonfisken. De kan nämligen simma i 70 km/h.
Ekot
Igår kommenterade jag även en nyhet om att hajarna blir fler och mer aktiva under El Niño-år i Sveriges Radio Ekot.
På sidan press kan du se all senaste medverkan i media som läggs upp automatiskt. Det är dock bara medverkan som kan hittas på nätet.