I dag gästade jag TV4 Nyhetsmorgon (se klippet här) för att prata om ett ämne som väcker starka känslor: vithajar och klimatförändringar.
Under de senaste åren har rubriker och inlägg i sociala medier och traditonella medier tveklöst påstått att vithajen nu är på väg mot Sverige. Men vad säger egentligen forskningen och den kunskap vi har om vithajen år 2026?
Är vithajen verkligen på väg till Sverige?
Vithajen är sannolikt en av världens mest missförstådda predatorer. Sedan filmen HAJEN hade premiär på 1970-talet har många levt med föreställningen att vithajen aktivt jagar människor. Det stämmer inte. Attacker på människor är mycket ovanliga och människor ingår inte i vithajens naturliga föda.
Den gamla myten håller sakta på att försvinna, men samtidigt har en ny vuxit fram – att klimatförändringarna skulle innebära att vithajar snart kommer att bli vanliga i svenska vatten.
Problemet är att det saknas vetenskapliga belägg för ett sådant påstående.
Spekulationerna är faktiskt inte nya. Redan under 1990-talet började brittiska medier skriva om att vithajar var på väg till Storbritannien (36 år sedan), ofta efter observationer av brugd – världens näst största fisk – som på håll kan förväxlas med en vithaj.
Trots att arten beskrevs av Carl von Linné för 268 år sedan finns fortfarande ingen vetenskapligt bekräftad vithaj från Storbritannien, Irland, Skottland eller Engelska kanalen. Det finns inga infångade exemplar, inga verifierade fotografier och inga eDNA-fynd, trots riktade undersökningar utanför Cornwall av London Museum of Natural History.
Däremot förekommer vithajen sporadiskt längre söderut. Den har rapporterats från Biscayabukten, Portugals kust och längs Frankrikes Atlantkust. Den nordligaste historiskt dokumenterade fångsten gjordes utanför Loireflodens mynning i Frankrike. Vithajen finns i Europa. En liten, genetiskt unik population förekommer i Medelhavet, även om den i dag är akut hotad.
Att vithajen är varmblodig innebär inte att den kan leva var som helst. Precis som tonfisk, håbrand och makohaj håller den en högre kroppstemperatur än omgivande vatten. De flesta vithajar förekommer dock i vatten mellan 16 och 22 grader, och omkring 95 procent av populationen återfinns mellan 10 och 28 grader. Enstaka stora individer kan tillfälligt vistas i kallare vatten, men det representerar endast en mycket liten del av populationen. Dessa stora vithajar rör sig exempelvis i bestämda mönster utanför Kanada och kan då och då beträda mycket kalla vatten i kanske 8 minuter. Vi vet detta eftersom vi har observerat vithajens vandringar med satellitsändare.
Temperatur är dessutom bara en av flera faktorer som styr artens utbredning.
Vithajen är starkt filopatrisk (hemkär) och följer ofta samma vandringsmönster år efter år. Under sina långa oceaniska vandringar gör den återkommande djupdyk till omkring 900–1 200 meter. Den typen av djupa havsområden finns i Medelhavet och i andra regioner där vithajen lever, men saknas i Nordsjön, vars medeldjup bara är cirka 97 meter.
Vithajen förekommer dessutom i områden där djupa vatten och uppvällning skapar produktiva ekosystem med gott om marina däggdjur – dess viktigaste bytesdjur.
En annan viktig aspekt är artens fortplantning och små populationer. Vithajen fortplantar sig oerhört långsamt vilket resulterar i små populationer. Honan föder endast 2–12 ungar efter en dräktighet på omkring 18 månader och blir könsmogen först vid ungefär 33 års ålder. Som jämförelse kan en tonfisk lägga omkring 30 miljoner ägg under en lekperiod och blir könsmogen redan efter några år. Skillnaden i reproduktionsförmåga är enorm och förklarar varför vithajen alltid kommer att vara en ovanlig art med små populationer.
Kan klimatförändringarna påverka vithajens framtida utbredning? Ja, sannolikt. Men utifrån dagens forskning talar mycket för att en gradvis nordlig expansion i första hand skulle innebära att arten så småningom når områden som Cornwall under kommande århundrade – inte att den etablerar sig i Sverige inom överskådlig framtid.
Det betyder inte att svenska hav inte förändras. Tvärtom. Ett varmare klimat gör att flera sydliga marina arter redan har börjat dyka upp oftare i våra vatten, och det är kanske där den mest intressanta utvecklingen finns att följa.
Vetenskap bygger på bevis. Om någon hävdar att det finns vithajar i Sverige eller att arten är på väg att etablera sig här är det också den personen som behöver presentera bevisen. Hittills har inga sådana bevis lagts fram.
Och skulle en vithaj en dag faktiskt dyka upp i svenska vatten, då misstänker jag att det inte finns någon i Sverige som skulle bli gladare än jag.