Se klippet här. Detta är något märkligt. Det är så ovanligt beteende att ingen hade förmodligen haft förmågan att på egen hand fundera ut ett scenario där späckhuggare får en klumpfisk att explodera! Verkligheten överträffar ofta fantasin, så är det sannerligen i marinbiologin. Det otroliga beteendet dokumenterades under 2024 och 2025 och publicerades i Frontiers in Ethology.
Först dödas klumpfisken och det är egentligen inget problem för vuxna späckhuggare att äta av klumpfisken. De föredrar inälvorna, men äter även andra delar.
Det är dock svårare att äta från köttet då fisken omsluts av ett mycket gummilikt hudlager som dessutom är så förhårdnat att det kan jämställas med en liktorn där stjärtfenan ska sitta. Huden kan vara upp till 7 cm tjock hos stora klumpfiskar. Klumpfiskens hud har liknats med ett exoskelett. Det är så kraftigt att det kan påminna om en sköldpaddas skal. Insidan av klumpfisken består av muskler och ett broskskelett. Detta är dock en benfisk. Och faktiskt utgör de 5 arter som existerar några av världens tyngsta benfiskar. Men de är mycket märkliga. De har en förstorad ryggfena och analfena som de använder som simorgan. Stjärtfenan är kraftigt reducerad och i stort sett obefintlig.
För yngre späckhuggare är det svårt att äta från klumpfisken på grund av den hårda huden. Att vuxna späckhuggare därför rammar in i klumpfisken för att fragmentera bytet kanske därför inte är konstigt. Precis innan den ena späckhuggaren slår in i klumpfisken släpper den andra späckhuggaren klumpfisken. Kollisionen är kraftig. Den hörs under vattnet.
I Sverige har vi en art, den vanliga klumpfisken Mola mola. Denna kan uppnå 1,5 ton i vikt men det är inget gentemot jätteklumpfisken Mola alexandrini som kan väga 2,7 ton.
Mola mola – Klumpfisk 333 cm 2 300 kg kg
Mola alexandrini – Jätteklumpfisk 330 cmca 2 700 kg (största kända benfisken efter vikt)
Mola tecta – Vitfläckig klumpfisk 242 cmca 1 000 kg
Masturus lanceolatus – Spetsstjärtad klumpfisk klumpfisk337 cmca 2 000 kg
Ranzania laevis – Mindre klumpfisk 100 cmca 14 kg
Stjärtfenan kallas för klavus (clavus) och är en förhårdnad av hudveck. Det är just denna del som späckhuggarna håller i för att en annan späckhuggare ska ramma in i klumpfisken i hög fart. Detta splittrar klumpfiskens innanmäte. Muskler fragmenteras i tusentals mindre delar. Vilket gör att yngre späckhuggare kan äta av fragmenten. Beteendet underlättar med andra ord för yngre späckhuggare att äta från klumpfisken.
Beteendet har observerats på spetsstjärtad klumpfisk men även vitfläckig klumpfisk har filmats då de jagas av späckhuggare. Länk till studien här.
Referens:
Ayres KA, Gallagher AJ, Avena CV, Duarte CM and Higuera Rivas JE (2026) Fragmentation of sharp-tail sunfish (Masturus lanceolatus) caused by high-impact ramming behavior in orcas (Orcinus orca). Front. Ethol. 5:1835536. doi: 10.3389/fetho.2026.1835536