I fredags eftermiddag rammades en 46 fot (14 m) långa svensk segelbåt tolv sjömil nordväst om Punta Candelaria, i Galicien. Späckhuggarna riktade in sig på rodret. Detta resulterade i roderhaveri.
I torsdags rammades 4 andra båtar av späckhuggare mellan Asturien och norra Galicien. En av båtarna som rammades tog in vatten och den sjönk utanför Estaca de Bares. Två personer ombord räddades. Jag vill understryka att späckhuggarna aldrig är ute efter personerna på båtarna men ibland kan skada båtarna så att de sjunker. Att båtarna sjunker är dock mycket ovanligt vid angreppen.
Späckhuggarna fokuserar på att lossa rodret
Späckhuggare utmed iberiska halvön tenderar att fokusera på rodret hos segelbåtar vilka de knuffar och biter av. Det är ca 40 späckhuggare som uppvisar beteendet där de lossar rodret på segelbåtar. Det är dock bara ca 15 individer som regelbundet deltar i beteendet som återkommande utför angreppen.
Varje år sker ca 130 liknande angrepp mellan Gibraltarsundet och norrut till Galicien. Hittills har ca 670-700 angrepp totalt noterats sedan 2020. Under 2023 ägde nästan 200 angrepp rum på båtar. Hela 86 % av de angripna båtarna är segelbåtar. Beteendet initierades av en späckhuggarhona känd som White Gladis (Blanca).
Jagar blåfenad tonfisk
Dessa späckhuggare är specialister på att jaga blåfenad tonfisk. Tonfisken vandrar in till Medelhavet från Atlanten under våren från april och maj och under sensommaren rör sig tonfisken norrut mot Galicien och ut från Medelhavet. Späckhuggarna följer efter. Under våren sker de flesta angreppen på båtar vid Gibraltarsundet och Cádizbukten. Från sensommaren sker angreppen främst vid Galicien.
Ett sätt att uppvisa skicklighet på
Varför angreppen sker är inte helt klarlagt. Det kan vara en form av lek som visar fitness inom späckhuggargrupperna. Det kan vara ett sätt att uppvisa sin skicklighet på och på så vis öka den interna sociala statusen. På andra platser bär vissa späckhuggare laxar på huvudet, s.k. laxhattar. Detta är också ett sätt att uppvisa sin skicklighet på. Eller snarare uppvisa någon form av överflöd på. De späckhuggare som kan fånga laxar men inte behöver äta upp dem måste vara riktigt duktiga laxfångare. Detta kan internt öka den sociala statusen och kanske göra vissa späckhuggare mer attraktiva än andra.
På samma sätt kan det vara med segelbåtarna. "Titta hur djärv jag är. Jag vågar förstöra dessa mänskliga farkoster" - kanske späckhuggarna tänker. Människor är trots allt mycket fruktade av de flesta djur och späckhuggarna som aldrig dödar människor i det vilda lär hysa stor respekt för människor. Att reta människor kan därför anses vara ett mycket djärvt beteende inom späckhuggarnas kultur.
Segelbåtar för att locka till sig tonfisk?
En egen teori jag utvecklat har att göra med att späckhuggarna skapar tillfällen att fånga tonfisken. Fenomenet kan naturligtvis vara kopplat till deras bytesdjur. Tonfisken kanske störs av segelbåtarna eller kanske intentionen är att späckhuggarna ska använda segelbåtarna för att locka till sig tonfisken.
Inom tonfiskfiske används flytutrustning just för att locka till sig mindre fiskar vilket i sin tur lockar till sig tonfiskar. Dessa flytfiskeutrustningar kallas för FADs (Fish Aggregating Devices). De har visat sig vara mycket effektiva för att locka till sig tonfisk.
I det öppna havet där det finns få fasta punkter tenderar allt som flyter att locka till sig ett litet ekosystem under vattnet. Lite flytande bråte kan således locka till sig stora fiskar eftersom småfiskar snabbt lockas till bråten. Små fiskar lockar lite större fiskar som i sin tur lockar lite större fiskar och som i sin tur locka till sig gigantiska predatorer.
Genom att förstöra rodret på segelbåten kommer den bli en drivande flotte som i sin tur kan locka till sig småfisk. Detta kan i sin tur locka till sig tonfisk. För en späckhuggargrupp kan detta vara en teknik för att lättare hitta sitt bytesdjur - tonfisken.
Nedan en video som beskriver hur FADs fungerar.