Årskrönika 2025

År 2025 var ett år där folkbildning stod i fokus – från boksidor och föreläsningssalar till direktsända intervjuer. Med ett fortsatt starkt intresse för hajar och andra marina djur finns goda förutsättningar för att bygga vidare även kommande år i samma anda.

När jag ser tillbaka på 2025 är det framför allt mötena jag minns. Människor, frågor, samtal – och förstås djuren som hela tiden står i centrum för allt jag gör.

Året blev också ett bokår. Två böcker såg dagens ljus:

Hajar: en spännande faktabok i ny upplaga, som fortsatt lever sitt eget liv ute i skolor och bibliotek, och Drakriket: komodovaranen som toppredator, som tog mig – och läsarna – bort från haven och in i komodovaranens värld. Två helt olika miljöer, men med samma fascination för toppredatorer och deras roll i ekosystemen.

Parallellt med skrivandet har jag rest runt och mött publik i olika sammanhang. Under både våren och hösten blev det författarbesök, föreläsningar och samtal, på bibliotek men också på museer. Att få stå på Sjöhistoriska museet och Naturhistoriska riksmuseet och prata om hajar i ett historiskt och kulturellt sammanhang är ett privilegium – särskilt när publiken sträcker sig från barn till inbitna hajnördar.

Året 2025 blev även ett intensivt mediaår. Jag har synts och hörts i tv, radio och podcasts vid ett flertal tillfällen, ofta när hajar plötsligt hamnat i rubrikerna. Det är ett ansvar jag tar på stort allvar – att försöka nyansera, förklara och ibland lugna, snarare än att spä på rädsla.

När året nu går mot sitt slut känner jag mest tacksamhet. För alla som läser, lyssnar, bjuder in, frågar och ifrågasätter. Intresset för hajar och stora toppredatorer verkar inte minska – och så länge nyfikenheten finns, fortsätter jag gärna att berätta.