Brugd

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Brugden är Sveriges största fiskart och kan nå över 8 meter i längd med en motsvarande vikt av över 3,84 ton. Den livnär sig på zooplankton och siktas sporadiskt utmed den svenska västkusten under sensommar och höst. Den simmar långsamt vid ytvattnet under vindstilla sommardagar för att filtrera zooplankton. Ytsprång har rapporterats i den svenska Bohusskärgården och innebär att brugden hoppar upp ur vattnet och landar i ett väldigt plask. Brugden har fem stora gälspringor som sträcker sig nästan fullständigt runt huvudet. De är i regel stora hajar mellan 4-6 meter långa med en motsvarande vikt på mellan 480 -1 620 kg. Brugden är världens näst största fisk efter valhajen Rhincodon typus och bekräftad maximal total längd är 10 meter. Motsvarande maximal vikt är 7,5-8 ton. Det finns inga vetenskapliga bevis för att brugden skulle nå 12-15 meter i total längd. Brugden simmar i regel extremt långsamt vid ytvattnet och kan till synes ligga still mot vattenströmmen. Dessa hajar är orädda för båtar och nyfikna. De simmar ibland mycket nära båtar eller människor utan att vidröra dem. Kroppen skiftar i grått och vid en närmare observation kan man se spräckliga ljusgråa färgband som löper utmed sidorna. Sett från ovan vattenytan kan brugdens färg skifta i bruna nyanser. Levern utgör en fjärdedel av kroppsvikten. Det mest utmärkande för brugden är att den har en enorm storlek och fem stora gälspringor som sträcker sig runt nästan hela huvudet. När brugden ses filtrerande vid vattenytan utvidgas gälarna enormt och de buktar ut kraftigt från kroppen. Färgen är grå och övergår i flera breda gråljusa band som löper utmed sidan med spräcklig kant. Undersidan har oftast ett smalt vitt band som bryter de gråa konstarterna och löper från nosen till bukfenorna. Nosen är rundformad hos adulta individer och krokformad hos juveniler och löper uppåt för att avslutas i en vass spets. Nyfödda brugdar har en snabelliknande nos (rostrum) som löper neråt under munnen i en krok, troligen för att underlätta födseln. Ryggfenan är hög och triangulärt bred. Bröstfenorna långa och breda. Andra ryggfenan stor och hög ungefär i samma storlek som bukfenorna. Analfenan något mindre än andra ryggfenan. Tydliga stjärtfenskölar finns framför stjärtfenan. Stjärtfensloberna nästan lika långa, den övre stjärtfensloben något längre. För övrigt är stjärtfenan nästintill symmetrisk och halvmånformad. Ögonen är mycket små, vita med en svart pupill och nosöppningarna förhållandevis stora samt tydligt framåtriktade. Porer över nosen (Lorenzinska ampuller) är stora. Huvudet är Tänder i käken hos brugd är mycket små och länge trodde man att de inte hade något syfte. Det är dock möjligt att tänderna kan ha ett socialt syfte då hajarna biter varandra, inte minst under parningen då hanen troligen biter sig fast i honan.

långt. Munnen är extremt lång och kan expanderas lateralt vilket bildar en jättelik munöppning. Tänderna i munnen är mikroskopiska och uppgår till totalt tusentals i 432-480 rader. Tändernas form varierar beroende på kön och är mer krokformade vid munnens sidor medan de är mer koniska vid mitten av käken. På gälens insida finns det långa svarta gälräfständer som är modifierade hudtänder med extremt långa tandkronor som påminner om hår men rigida. Hudtänderna utöver kroppen är stora och grova. Brugden har ibland förväxlats med vithajen Carcharodon carcharias då båda arterna förekommer i samma utbredningsområde. Brugdens enorma storlek och simmande nära ytan kan ibland förväxlas med en stor vithaj. Ryggfenan och stjärtfenan sticker i regel upp ovanför vattenytan och på avstånd påminner brugden om en vithaj för det otränade ögat. Brugden är också nära släkt med vithajen och uppvisar snarlik kroppsform. Det är dock lätt att särskilja de båda hajarterna genom att leta efter nosen som vanligtvis sticker upp framför ryggfena och stjärtfena hos brugden då den filtrerar zooplankton med vidöppen mun. En tempererad broskfisk som migrerar säsongsvis mellan olika habitat oceanodromiskt. Brugden föredrar en vattentemperatur mellan 8-24 °C men har noterats i djuphavet och kan migrera till sub-tropiska och tropiska områden som Florida, Brasilien, östra Sydafrika och Taiwan. Brugden kommer oftast mycket nära land och filtrerar zooplankton vid enskilda öar eller i skärgårdar. Ibland påträffas den i skyddade grunda vikar. Den kan också röra sig på djupt vatten ned till 2 000 meter. Vattenströmmar som möts in- Juvenil brugd uppvisar ett ytterst märkligt rostrum. Medan hajen växer förändras hajens huvud till en avrundad nos. Då brugden är nyfödd har den dock en nos som är uppvänd och spetsig likt en krok eller snabel. Här ser vi en juvenil brugd mittemellan dessa två ontogenetiska tillstånd. Brugden har kommit att bli kallad för ”elefanthaj” på grund av dess snabellika rostrum som juvenil. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948. 137 nehållande drivved och annat drivande material vilket samlar plankton föredras av brugden. Områden med tidvatten föredras också. Brugden förekommer sällan vid ytvattnet under dagen förutom då zooplankton aggregerar vid ytvattnet. Zooplankton i form av copepoder (hoppkräftor) och rankfotingar, tiofotade kräftdjur, mantisräkor samt fiskägg är rapporterade. Hoppkräftor prefereras, framförallt hoppkräftan Calanus finmarchicus och C. helgolandicus. Maginnehållet hos större brugdar som infångats uppgår till 500 kg zooplankton. Filtreringen sker oftast under ca 27 timmar innan hajarna söker en ny plats att filtrera zooplankton. Brugden kan överleva på densiteten av 400 hoppkräftor per kubikmeter. Under vinter tappar brugden sina gälräfständer och det tar 4-5 månader innan de växer ut igen för att filtrering av zooplankton ska vara möjligt. Det har föreslagits att brugden lägger sig på havsbotten under vintern i ett slags vinterdvala men detta har visat sig vara felaktigt. Märkningsstudier visar att brugden istället simmar söder ut till djuphavet, exempelvis Biscayabukten eller tropikerna. Vad brugden jagar där är ännu inte bekräftat men anekdotiska uppgifter tyder på att brugden jagar sill eller annan stimfisk. Brugden har också fångats som bifångst i samband med sillfiske. Under sommar till och med höst kan stora aggregationer av hundratals brugdar samlas vid ytvattnet för att filtrera zooplankton under en simhastighet av 3-4 km/h. Brugden är en ramfiltrerare vilket innebär att den måste simma konstant för att filtrera vattnet på zooplankton. Uppskattningsvis kan en brugd mellan 4-6 meter i total längd filtrera 2 000 kubikmeter per timma vid en simhastighet av 3,7 km/h. Hajen söker upp områden med hög planktontäthet innan den filtrerar vattnet. Märkningsstudier visar att brugden simmar till ytan under natten och simmar mot djupet under dagen då den befinner sig oceaniskt eftersom den följer efter hoppkräftor inom släktet Calanus. När brugden befinner sig kustnära simmar den istället upp till ytan under dagen och ner till djupet under natten eftersom temperaturskiftningar av vattnet sker vid kusten och förändrar bytesdjurets förekomst. Under sommaren kan man se enskilda brugdar eller par eller många fler med vidöppna munnar filtrera ytvattnen. De cirkulerar oftast över ett och samma område och genomför upprepade U-svängar. Det är vanligt att se brugdar som simmar på led bestående av tre eller fler individer. Nosen (rostrum), och första ryggfenan samt övre stjärtfensloben syns oftast ovan ytan när munnen är vidöppen. Eftersom ryggfenan är hög kan den vika sig i 45 grader och vingla. Vanlig simhastighet då brugden migrerar och inte äter är ca 4-5 km/h. Eftersom brugden genomför ytsprång behöver dock hajen nå en högre hastig138 Gälbågen hos en brugd visar längst in gälräfständernas utbredning och ytterst gälfilamenten som utgör störst yta av gälbågen. Gälräfständerna ersätts efter sommarsäsongen och nya gälräfständer växer sedan ut igen. Gälräfständerna täcks av ett slem som får zooplankton att fastna och som sedan brugden sväljer i paket. Sannolikt anpassar brugden sitt födoval efter gälräfständernas längd under årets lopp. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948. Gälräfständer utgörs av specialiserade hudtänder som är förlängda. De fungerar på motsvarande sätt som bardvalarnas barder och fångar in zooplankton mellan gälräfständerna. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948. 139 het. Med hjälp av matematiska modeller har man uppskattat brugdens maximala simhastighet till 75 km/h men detta har avfärdats som för högt. För att genomföra ett ytsprång måste brugden uppnå en maximal hastighet på åtminstone 35 km/h. Eftersom brugden enbart observeras under sommaren är det möjligt att ett annat mer aktivt beteende förekommer under återstoden av året. Stimbeteende har observerats hos brugden där ett 50-tal individer bildar stim sett från flygplan under sommaren. Stimmen formar sig i en cirkel och roterar. För individer mellan 5-8 meter sker beteenden där individer simmar tillsammans på i led under 1,8 -5,8 timmar och det är troligt att detta är en form av parningsbeteende. Hajarna följer varandra mycket nära nos till stjärtfena med inget avstånd mellan individerna eller en halv kroppslängds avstånd. Beteendet resulterar i att nosen blir rosa eftersom hudtänderna skubbas bort av hajens stjärtfena som simmar framför en annan. Beteenden som närmanden från sidan har också observerats liksom parallellsimmande mellan två individer vilket skulle kunna indikera parning då de påminner om parningsbeteende som uppvisas hos andra hajar. Simmandet i led avslutas med ett plask eller subtilt dyk mellan två individer, troligen är detta parningsakten. Ytsprång har enbart kunnat bekräftas hos honor och det misstänks att beteendet vilket enbart observeras under sommaren då andra brugdar syns i närheten är relaterat till att attrahera hanar. Ytsprång av brugd har historiskt ägt rum utmed den svenska Bohuskusten vid Pater Nosterskären senast under 1960-talet där upp till 14 ytsprång kunde observeras under en och samma dag. Brugd har också rapporterats i Östersjön, ett exemplar förvirrade sig in till Stockholms skärgård under 1960-talet och fångades vid Möja. Brugdens engelska namn ”basking shark” kommer av att brugden till synes ligger still i vattnet och solar under vindstilla dagar. Detta är inte helt korrekt. Brugden simmar snarast långsamt mot vattenströmmen och filtrerar zooplankton. Eftersom den simmar mot strömmen och befinner på samma ställe är det lätt att närma sig hajen från en båt och därför har den historiskt sett fångats genom harpunering. Om brugden harpuneras eller provoceras kan den slå våldsamt med sin stjärtfena i ytvattnet. Troligen används den enorma stjärtfenan som försvar mot predatorer. Brugdens livscykel är delvis okänd. Ungarna föds under våren då de är ca 1,5-1,7 meter långa i total längd. Könsmognad för hanar sker vid 4-7 meters längd och för honor vid 8-9,8 meters längd. De flesta individerna som observeras filtrera zooplankton vid ytvattnet är mellan 4-6 meter långa och honor. Utmed brittiska öarna finns det 40 honor per hane under sommaren vilket innebär att sexuell segregation förekommer. Vid vintern förekommer det enbart hanar vid brittiska öarna, troligen har honorna vandrat till var140 mare vatten för att upprätthålla högre tillväxttakt. Individer över 8 meters längd är ovanliga och de som når 10 meter i längd motsvarar en ålder omkring 50 år. Enbart honor kan nå denna större längd och ålder. Tillväxten är troligen hög för brugden och kan inte uppskattas med hjälp av avlagrade band i ryggradskotorna som är kalcificerade eftersom flera band avlagras per år. Mängden kalcificerade band per år indikerar dock att tillväxten inte är låg men avtar när individer närmar sig maximal storlek. Brugden strandar ibland och kadaver som legat på havsbotten kan ibland stranda efter kraftig nedbrytning vilket resulterat i rykten om kvarlämningar från svanödlor (plesiosaurier) och sjöormar. När brugden dör faller gälarna bort från ryggraden vilket lämnar bröstfenor och neurokranium kvar fastsittande mot ryggraden och det kan framstå som ett kadaver av en svanödla. Könsmognad sker för honor vid 20 års ålder och för hanar vid 12-16 års ålder motsvarande 8-8,9 meter i totalt längd respektive 4-7 meter längd i total längd. Vid Isle of Man i Irländska sjön där aggregationer av hundratals individer sker under sommaren misstänks att parning äger rum att döma från skrapsår och bitmärken hos individer över bröstfenor och kring bröstfenorna. Troligen biter hanen tag i honans fenor och sedan sker parning buk mot buk i den fria vattenmassan. Dräktigheten uppskattas till att vara i 2,6 - 3,5 år men är okänd. Efter födsel av ungar uppskattas honan vila och bygger upp reproduktiva reserver under 2-3 år innan hon kan para sig igen. Brugden bär på åtminstone sex ungar vilka är livmoderkannibaler och livnär sig på obefruktade ägg som modern producerar i sina ovarier i stora mängder precis som hos andra hajarter i samma ordning (Lamniformes). Detta innebär att brugden är oofagisk (äter obefruktade ägg) men det är inte känt om den även är adelfofag och äter sina mindre utvecklade syskon i livmodern. Ungarna föds levande och är ungefär lika långa som en människa, omkring 1,7 meter långa i total längd. Teoretiska modeller tyder på att brugden är 1,5 meter lång i total längd vid födseln men detta har inte kunna bekräftas. Nyfödda brugdar under 2 meter i total längd påträffas under våren kring brittiska öarna. Vid ett tillfälle påträffades en nyfödd individ vid ytan ihoprullad i en C-form vilket troligen innebär att den nyligen fötts. Omkring födelsetillfället är nosen (rostrum) snabellikt och ligger under munnen sannolikt för att underlätta födseln. Hos juveniler blir nosen uppåtvänd men är fortfarande mycket lång och har flera knölar utmed sin längd för att avslutas i en liten spets längst fram. Nosen blir mer rundformad under utvecklingen och förlorar sitt snabellikande utseende. Späckhuggare Orcinus orca är bekräftade predatorer av brugd och vithaj Carcharodon carcharias har påträffats flera gånger med maginnehåll bestående av brugd. Havsnejonöga Petromyzon marinus är en vanligt före141 kommande parasit hos brugden som mestadels fäster sig vid andra ryggfenan och analfenan där den sedan suger blod. En brugd kan ha flera individer av havsnejonögon förankrade till sin kropp. Genom ytbrytningar misstänker man att brugden gör sig av med dessa nästan meterlånga parasiter. Cigarrhajar, släkte Isistius kan orsaka bett hos brugden och parasitiska hoppkräftor sätter sig oftast på fenorna. Brugden kolliderar ibland med båtar och fångas som bifångst i olika fiskeredskap. Det har även skett att brugden gör ytsprång där de sedan hamnar i båtar, för övrigt är brugden harmlös för människor. Under april till oktober observeras brugden vid kusten i Nordeuropa och Nordamerika, övrig tid genomför brugden omfattande migrationer. Oceanodromisk migration förekommer och brugden kan migrera mellan brittiska öarna till Nordamerika. Brugden har rapporterats genomföra trans-atlantisk migration på över 9 000 km från Isle of Man (Storbritannien) till Newfoundland (Kanada) under drygt två och en halv månad med djupdykningar ner till över 1 200 meters djup. Migration från brittiska öarna till Biscayabukten är dock mer förekommande. Trans-ekvatorial migration förekommer också. Migration på 6 480 km från New England till Amazonflodens mynning i Brasilien är också rapporterad. Brugden migrerar till tropiska och sub-tropiska områden som Bahamas, Karibien, Sargassohavet, Puerto Ricograven och Guyana under vintern. Troligen är detta kopplat till reproduktion. Märkningsstudier tyder på att brugden föredrar ett djup mellan 200–2 000 meter (mesopelagen) under oceanodromisk migration, Migrationen kan vara under upp till 5 månader. Under oceanisk fas håller sig brugden generellt över ett djup mellan 2 000–4 000 meter.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel