Håbrand/sillhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Håbranden eller sillhajen är en hajart som kan förekomma utmed den svenska västkusten så långt söderut som ned till Öresund. Denna epipelagiska haj förekommer dock i de flesta fall ute till havs men är regelbundet en kustbunden hajart. Den har fångats i brackvatten men är inte en sötvattenshaj. Det finns dock en uppgift på att håbranden klarat sig upp till den Åländska skärgården i Östersjön under 1800-talet. Håbranden är en kallvattenhaj som oftast fördrar vattentemperatur under 18 °C och ner till 1 °C . Den har förvisso fångats i 23 °C vatten. Håbranden kan simma ned till minst 700 meters djup och in på 1 meter grunt vatten. Man kan hitta håbranden både vid ytvattnet och ned till botten där den likväl kan jaga. Under sommaren kommer den in till kusten och syns då ofta vid ytan. Vid vintertid håller den sig på djupare vatten ute till havs. Ibland kan man observera stim eller aggregationer av håbrand. Dessa samlingar sammanfaller oftast i närvaro av en födoresurs. Håbränder är aktiva och snabbsimmande hajar. De är segregerade efter storlek och kön. Denna hajart kan dock också förekomma som ensamma individer då de påträffas. Troligen är håbranden mestadels en solitär jägare. Hajen är en snabb och bastant fiskätare som specialiserat sig på primärt stimfisk i form av sill, makrill och liknande stimfiskar. Torsk och större fiskar jagas likväl av denna haj, liksom pigghaj Squalus acanthias och pelagiska djuphavsfiskar. Även gråhaj Galeorhinus galeus ingår i håbrandens föda tillsammans med bläckfiskar och säkerligen olika former av as. Denna hajart är ovovivipar med oofagi. Med andra ord en livmoderkannibal med äggätande syskon. Fostren äter de obefruktade äggen och sväller upp med enorma bukar som ett resultat. De tycks ibland svälja äggen hela. Svalget och magen är mycket förstorat för att detta skall vara genomförbart hos fostren. Små foster har huggtänder i käken för att öppna de stora äggen och på detta sätt förtära äggens innehåll. Då ungarna når en längd omkring 35- 40 cm tappar de huggtänderna. En hona är gravid i ca 8-9 månader och föder 1-5 ungar, oftast 4 ungar åt gången. Honorna är mestadels gravida men mellan juli till och med september förekommer det dock inte gravida håbränder i europeiska vatten. Vid den Nordamerikanska östkusten kan håbrandshonorna bära ungar hela året om. Där föds ungarna mestadels under vinter och vår. I Europa föds håbrandens ungar också under våren. På södra halvklotet föder håbranden sina ungar under juni och juli vilket motsvarar vinterperiod på södra delen av jordklotet. På detta sätt avviker denna sydliga population från den i norra Atlanten.I Europa sker parningen troligen under sensommaren. Håbranden migrerar långt vilket märkningsstudier tydligt indikerar. Den kan genomföra transoceaniska migrationer över Atlanten från Irland till Kanada. Under sommaren simmar de norr över och under vintern söderöver i norra Atlanten. Man vet inte helt säkert hur gamla dessa hajar kan bli. Minst 10 år gamla men troligen kan de bli 30-45 år gamla. Studier tyder på att hanar könsmognar vid en ålder av ca 7 år vid drygt 1,5-2 meter i längd och honor vid en ålder av ca 14 år vid en längd av 2-2,5 meter. Vid födseln är de 60-75 cm långa. De nyfödda håbränderna växer 15-20 cm per år. Håbranden kan nå över 3 meter i längd och möjligen 3,7 meter i längd. De flesta är inte längre än 2 meter i längd eller 1,8 meter långa då de infångas. Naturliga fiender är få. Vithajen Carcharodon carcharias och späckhuggaren Orchinus orca kan tänkas falla in som predatorer på håbranden. En håbrand med bitmärken efter en revhajart har rapporterats och en håbrand från Tasmanien har påträffats med bakkroppen bortsliten, troligen från vithaj. Södra halvklotets håbrandpopulation består av en eller flera enskilda arter. Det förekommer håbränder på södra halvklotet som har en fläckig undersida och håbränder vilka saknar denna färgtäckning på södra halvklotet. Genetiska studier utförda av Dr. Gavin Naylor med flera från 2012 bekräftar att taxonomin bör undersökas närmare gällande släktet Lamna för populationer av håbrand på södra halvklotet.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel