NEW JERSEY-HAJANGREPPEN 1916

Flera spelfilmer har producerats och böcker kring dessa händelser. En del menar att HAJEN av Peter Benchley är baserad på dessa händelser men detta har senare avfärdats av hans fru. Däremot är det möjligt att Dr. Victor Coppleson som tog fram begreppet ”Shark Attack” och beskrev händelserna i hans bok Shark Attack under 50-talet kan ha influerat Peter Benchley och på detta vis boken och filmen HAJEN.

​

Allt började med ett hajangrepp vid Beach Heaven den första juli då 23-åriga Charles Vansant rörde sig i vågorna ett tiotal meter ifrån strandkanten. Han blev biten i vänstra låret och förblödde inom loppet av 2 timmar på stranden trots att hans vänner satte tryckförband på hans ben och lyckades bromsade blödningen.

​

Ett par dagar senare den 6 juli utanför turistorten Spring Lake, norr om Beach Heaven angreps Charles Bruder medan han simma hundra meter utanför stranden. Båda hans fötter bets av och inom loppet av ett par minuter avled han medan livräddarna forsla honom vidare till strandkanten. Livräddarna blev uppmärksammade på hans nödrop och skrik efter hjälp.

​

Den 12 juli angreps en 11 årig pojke vid namn Lester Stillwell vid Matawan, ytterligare en bit norr ut. Pojken angreps i Matawan Creek, med andra ord inne i en å vilket är anmärkningsvärt. Senare undersökningar av området har dock visat att vattnet faktiskt är salt snarare än bräckt i ån och det förekommer en musselbädd inne i floden som bekräftar detta. Ingen såg angreppet på pojken men tidigare under dagen hade man sett hajen simma in i Matawan Creek från en bro som sträcker sig över floden. Frivilliga undsättare dök efter pojken i hopp om att rädda honom eller för att återhämta kroppen vid botten. En av dykarna vid namn Stanley Fisher 24, blev angripen i högra låret av en haj. Sannolikt samma haj som angrep pojken. En stor bit av låret sargades och han avled senare på operationsbordet på grund av kraftig blod- och vävnadsförlust. Vid det här laget hade nyheten om de hemska olyckorna spridit sig som en löpeld över det lilla sovande samhället Matwan. En bit längre ner tog sig andra barn upp ur vattnet. Joseph Dunn 12, angrips i vänstra underbenet men inga ben eller artärer skadades allvarligt och han överlevde trots hajens punkterande tänder. Joseph Dunn återhämtade sig fullständigt från hajangreppet. Men det lugn som fyllt den idylliska östamerikanska staden var skärrat som en blixt slagit ner från skyn.

​

Jakten på förövaren var igång vid det här laget och människor från Matwan slöt ihop sig med nät, spjut, harpuner, gevär och dynamit i förhoppning om att fånga hajen som man trodde låg bakom hajangreppen i ån. I två hela dagar var morgontidningarna fulla med rapporter om monsterhajar som fångats ute till havs. Många hajar fångades också men det råder än idag stor osäkerhet kring om de eller den hajen som låg bakom ett eller flera av hajangreppen någonsin fångades. Matwans borgmästare annonserade även en belöning i pressen till dem som kunde lyckas fånga den skyldiga hajen i Matwan Creek vid en summa om 100 USD vilket i dagens mått skulle motsvara ca 20 000 kr. Kanske inte en så stor belöning trots allt.  

Några dagar senare den 17 juli fångades en juvenil vithaj i ett drivnät ett par kilometer nordöst om Matwan Creek, utanför Rariatan Bay. Detta ligger precis utanför New York. Vithajen var ca 2,3 meter lång och klubbades ihjäl av en man vid namn Michael Schleisser med en åra. När man öppnade vithajen fann man närmare 7 kg mänskliga kvarlevor i magsäcken. Maginnehållet fastställdes till mänskliga kvarlevor genom benfragment av Dr. Fredrick A. Lucas vid American Museum of Natural History i New York som bara ett par dagar innan citerades i morgonpressen där han förklarade att hajar inte alls hade förmågan att skada människor. Sådan var uppfattningen utmed den amerikanska östkusten vid denna tid trots att hajangrepp skett hundratals år innan världen över och även 60 år innan angreppen vid just Matwan Creek. Därför resulterade händelsen vid New Jersey med en dramatisk förändring kring uppfattningen av vithajen och synnerligen för hajar generellt i hela USA. Händelserna sträckte sig så långt att till och med dåvarande president Woodrow Wilson hade möten kring hajangreppen vid New Jersey och förklarade krig per definition mot hajar, "US War on Sharks". Det var dock ett valår för presidenten Woodrow Wilson och dessutom precis innan USA förklarade kring mot Axel-makterna. Det var i skedet innan USA tog beslutet att delta i första världskriget. Man kan troligen tolka uttalandet som en försmak av krigspropaganda som skulle komma i mer kraftig ton under de efterkommande åren.

​

Något annat anmärkningsvärt vilket de federala myndigheterna beslöt sig för att göra under New Jersey-angreppen var att avsätta närmare 1 miljon kr i dagens mått för att budgetera jakten efter hajen som man trodde var ansvarig för tidigare hajangreppen samt som en del för utrotning av hajar utmed New Jersey och New York-kusten.

​

En morgontidning rapporterade om; "Armed shark hunters in motor boats patrolled the New York and New Jersey coasts today while others lined the beaches in a concerted effort to exterminate the man-eaters … ".

​

Hundratals hajar fångades och händelsen blev lokalt känd som "The East Coast Hunt" och beskrivs än idag som den största organiserade djurjakten under mänsklighetens historia. Dessutom jagade frivilliga hajar men även kustbevakningen och andra myndigheter iscensatte en jakt på hajar som påverkade det amerikanska samhället nationellt. En nationell häxjakt på hajar. 

I dagens mått törs vi knappt jämföra denna jakt efter hajar med fiske efter haj lokalt utmed New Jersey och New York. Det är förstås ingenting mot de långrevar som hajfensfiskare världen över varje dag placerar ut i havet.

 

Vid sekelskiftet till 1900-talet förändrades allmänhetens mentalitet till hajar på grund av mediabevakningen kring hajangrepp till följd av New Jersey-hajangreppen. Detta är till viss del bakgrunden till varför hajar förknippas med fruktan i den västerländska kulturen än idag.