FRÅGA OSS NÅGOT

© 2017-2025 VithajSafari.se/David C. Bernvi

Ditt livs äventyr väntar i Sydafrika, Kapstaden, Simon's Town, False Bay, Seal Island, Gansbaai, Dyer Island, Mossel Bay hos vithajen!

Fördjupa dig om vithaj Carcharodon carcharias och andra hajar.

Resan arrangeras av Tour Africa AB som har resegaranti ställd hos Kammarkollegiet Kontakt: info@vithajsafari.se

  • Twitter Social Ikon
  • YouTube Social Ikon
  • Facebook Social Ikon
  • Instagram Social Ikon

NÄR VITHAJEN ANGRIPER MÄNNISKAN

Artikel: David C. Bernvi

Det finns flera teorier och hypoteser om varför vithajen angriper människan. Det råder också missuppfattningar om varför vithajen angriper människan. En sådan missuppfattning från 70-talet är att vithajen av misstag angriper surfare för att deras siluett underifrån skulle påminna om sälar.   

Det första omfattande vetenskapliga arbetet som genomfördes på ämnet hajangrepp presenterades av den Australiensiska kirurgen Dr. Victor Coppleson 1958. I hans bok "Shark Attack" beskriver han många fall från hela världen rörande traumatiska incidenter mellan hajar och människor. I boken presenteras många hypoteser, bl. a. den som beskriver den så kallade vildsinta hajen eller "rogue shark". En vildsint haj som temporärt byter födoval för att jaga människor enligt Coppleson på liknande sätt som människoätande lejon och tigrar. Stora kattdjur som är skadade och sjuka kan övergå till att jaga lättare bytesdjur som exempelvis människor. 

 

Än idag förekommer missuppfattningar om varför vithajen angriper människan. Att vithajen angriper för att den gör misstag mellan surfare och sälar är en felaktig uppfattning. Detta är dock den vanligaste förklarningen de flesta känner till när det kommer till varför vithajen angriper människor. När en vithaj angriper pälssälar eller sjölejon är den mycket beslutsam om att det den angriper är föda. När vithajen angriper människor är den dock inte lika beslutsam och därför går det att härleda utifrån denna observation att angreppsbeteende på människor skiljer sig från det utfört på pälssälar och sjölejon. Därför angriper inte vithajen människor på grund av att den felbedömer identiteten mellan en människa och sälar utan snarast på grund av att sälar skiljer sig från människor. Det finns en annan möjlig anledning som förklarar varför vithajen angriper människan. Nyfikenhet från vithajens sida är en mer skälig anledning till att angrepp sker. Människor är av samma eller snarlik storlek som sälar men skiljer sig beteendemässigt och utseendemässigt markant från sälar och pälssälar. Det är troligen denna skillnad i mindre aktivitet beteende och utseende med långa armar och ben som skapar nyfikenhet hos vithajen. Statistiken visar att vithajen oftast bara biter en gång och sedan släpper angreppsoffret eller enbart punkterar personen som blir "hajbiten" eller "hajangripen". Detta betyder att vithajen inte äter människor utan testbiter dem och sedan släppa taget.

 

Det kanske låter obekvämt men i vissa fall vill troligen vithajen döda och äta upp människor. Trots att människan inte utgör en del av det marina habitatet visar historiska fall att människor ibland konsumeras av vithajen. Ibland biter vithajen flera gånger på ett sådant sätt att det inte kan klassificeras som undersökande bett föranlett av nyfikenhet. Det finns flera historiska fall på den mycket korta listan av omkring 314 vithajangrepp (år 2018) där det konstateras att personer blivit konsumerade, avsiktligen immobiliserande av vithajen för att sedan ätas upp i flera stycken. Dessa hajangrepp är ovanliga och i dessa fall skulle den gamla teorin om att vithajen tar miste på människa och säl kunna passa in. Problemet är dock att majoriteten av angreppen inte utspelar sig på detta sätt utan istället utgörs av testbett.  Det är därför troligt att vithajen kan skilja på människor och sälar samt andra djur av överlevnadsskäl. Angrepp där vithajen konsumerar människor är troligen styrda av tillfällig hunger.

För vithajen finns inte människan Homo sapiens som en naturlig födotillgång. Precis som med andra vilda predatorer är vithajen dock livsfarlig för människan under speciella omständigheter.

 

I de flesta fallen rör det sig om surfande unga män som spenderar många timmar i havet där det naturligt förekommer mycket vithaj. Det rör sig om samma riskgrupp av personer som representerar dödsfall i trafiken eller olyckor under diverse omständigheter. I en del fall har närmare tio vithajangrepp skett på platsen där den drabbade personen angrips. Hajangrepp är oftast resultat av en rad dålig kombinationer som okunskap, ignorans, våghalsighet och grupptryck som uttryckta före och efter arbetstid på vardagar och under helger.

 

En del vithajangrepp sker dock på dykare som harpunerar fisk som fritidssysselsättning eller inom fiskeverksamhet. En del vithajangrepp sker på ovetande badare och andra som drabbas är kajakare. Vithajen kommer närmare personer som har det visuella synfält ovanför vattenytan.

Nedan presenteras några hajangrepp utförda av vithaj från olika delar av världen med en kommentar i kursivt ur ett marinbiologiskt perspektiv. 

Rodney Fox, Australien, Aldinga Beach, den 8 december 1963

 Detta är troligen världens mest kända vithajangrepp. Rodney Fox skulle senare under sin karriär förankrat med vithajar starta kommersiell burdykning i Australien. Med andra ord öppnade han upp en helt ny bransch på grund av sitt möte med vithajen.

Den 8 december 1963 var Rodney Fox en av 40 deltagare i en harpunfisketävling. Sikten var god med mycket fisk. Fox hade fångat två fiskar vilka han virar fast i ett 10 meter långt rep där de var fastbundna i ett flöte. Fox hade precis fått syn på en större fisk som han dök ner för att harpunera med sitt gevär då han träffades av en vithaj vid ca 13.00. I samma stund som vithajen angrep honom från vänster sida tappade han sin mask och sitt harpungevär. Fox var fast i hajens mun och fördes snabbt framåt genom vattnet, hans ben släpade utmed vithajens kropp. Trots att hajen simmade snabbt rörde sig vithajen lugnt och avslappnat genom vattnet. Han tryckte sin högra hand som var fri mot vithajens öga. Vithajen släppte sitt grep om Fox men i samma stund försökte Fox mota bort vithajen med sin högra hand igen och den försvann ner i gapet. Han drog ut sin arm snabbt innan vithajen hann stänga sin mun igen men i samma ögonblick fläkte han upp sin hand ännu mer. För att undvika vithajens käkar slöt han sina båda armar runt vithajen men eftersom den var för bred kunde han inte omsluta den. Fox var i behov av syre och tryckte sig upp mot ytan där han fick ta ett andetag. Han tittade ner och såg vithajen komma rakt mot honom med vidöppet gap. Han trodde att vithajen skulle äta upp honom. Fox sparkade så hårt han kunde mot vithajens nos och hans vänstra fena nudda vithajens nos. Utan förvaring vände sedan vithajen mot flötet och den fångade fisken bakom Fox för att sedan svänga i en stor cirkel. Plötsligt drogs nu Fox snabbt genom vattnet, fastsurrad i linan som vithajen svalt. Innan detta hann han ta två andetag. Han drogs djupare och djupare ner mot havsdjupet i en väldig fart och snurrade runt hastigt kring repaxel. Repet var fastsurrat i hans viktbälte och genom sin vänstra hand försökte han släppa det då högra handen var för skadad. Men han lyckades aldrig finna bältet då det hade dragits bortom räckhåll. Fox var på väg att ta ett andetag vatten och ge upp. Plötsligt bröts repet. Fox var mycket desorienterad då han snurrat runt men lyckades ta sig till ytan. Innan han ens han skrika "Shark!" hade en båt anlänt vid hans plats. Vid land hade man sett det blodröda vattnet och kallat på hjälp. Fox vågade inte räcka dem sina armar för att han var rädd för att de skulle slita av dem då han var kraftigt sargad. De rullade in honom ombord där han kollapsa. I hastig fart körde de båten mot land och hann lasta ombord en annan skräckslagen dykare ombord på vägen in. De körde upp båten på klipporna utan tvekan. Fox var vitblek och ingen trodde att han skulle överleva den kraftiga blodförlusten. Ett vidöppet sår sträckte sig över ett hans rygg i en halvmåne efter vithajens mun. Alla vänstra revben var brutna och skulderbladet var punkterat med en hajtand. Lyckligtvis fanns det en bil på stranden just den dagen, något som inte var vanligt. Bilen hade de kört ner på revet. När de placera honom i bilen rann delar av hans tarmar ur bukhålan. De vände honom på andra sidan och plocka in tarmarna igen. Fox vänstra lunga var kollapsad och han hade svåra problem med att andas. En man i bilen tryckte över hans bröst för att hindra blodförlsuten och de körde iväg upp till landsvägen i 150 km/h. Under tiden hade man kallat på ambulans och de mötte ambulansen där han lastades över mirakulöst nog fortfarande i medvetande. På ambulansen fick han syrgas vilket enligt Fox själv fick honom att må betydligt bättre. På under en timma från det att angreppet hade skett var Fox sjukhuset. När han anlände på sjukhuset trodde alla att han skulle dö men en läkare Dr. Justin Miller bestämde sig för att sy ihop Fox och han överlevde. Efter två veckor på sjukhuset fick han åka hem.

Detta hajangrepp är ett exempel på hur en vithaj kan bli provocerad av fångad fisk. Dykare som harpunerar fisk har störst risk att bli angripna i förhållande till andra grupper som badare, surfare och sportdykare. 

Josè Larenas Miranda, Chile, 1980, Punta Negra

Josè Larenas Miranda harpunerade fisk den 5 januari 1980 sju kilometer söder om Punta Negra vid Pichidangui. Han Hooka-dök efter languster och harpunerade fisk. Vid ca 11.00 hade han genomfört ett 35 minuters dyk. Därefter förflyttade han sig till en koloni fengångare och ankrade sin båt 150 meter ifrån dem. Under flera dagar innan angreppet den 5 januari hade andra dykare noterat kroppsdelar från fengångarna i området, ingen gjorde dock kopplingen till att predation från vithaj förekom.

Träekan Miranda använde var ca 20 meter från land i grunt vatten på 1 meter. När Miranda dök ner 5 meter från båten stoppades hans bubblor efter 1 minut. Det var en lugn dag utan vind så det var lätt att följa bubblorna från dykaren som bubbla upp till vattenytan. Bubblorna slutade komma och plötsligt steg ett virrvarr av blodiga bubblor upp på en och samma gång mot ytan. Följt av detta dök en stor vithajs huvud upp med främre delen av dess kropp ovan vattenytan omkring 3 meter från båten.

Personerna i den lilla träekan blev självklart skräckslagna. I vithajens mun kunde de se Miranda avhuggna huvud och bröst tillsammans med hans vänstra arm och skulderblad. Våtdräkten som höll resten av kroppen samman splittrades sedan upp av vithajen då den dök i en cirkel. Strax därefter dök vithajen upp med sitt huvud ovan vattenytan med öppen mun. Kroppen flöt vid det här laget med mage ner och vithajen cirklade runt den för att gång på gång bita i den. Vid det här laget kom andra båtar runt omkring till platsen och försökte driva bort vithajen genom att rusa med motorbåtarnas motorer. Detta skulle få hajen på andra tankar. Därefter var det möjligt att dra upp kroppen ur vattnet. Plötsligt dök dock vithajen upp igen och bet tag i kroppens högra arm. Vithajen simmade därefter bort ca 15 meter ifrån båten och återkom istället med att angripa träekan i sig. Detta ska enligt uppgifter skett i hög far ifrån vithajens sida. Båtföraren lyckades vrida båten snett för att undvika kollisionen med den snabba annalkande vithajen vilken sedan kolliderade mot båtens akter. I detta ögonblick lyfte vithajen båten ovan vattenytan i en våldsam rammning och lyckades vrida hela båten 90 grader. I detta skede försökte man nu åka ifrån platsen eftersom hajen upplevdes för hotfull. Plötsligt dök vithajen upp igen och körde in sitt huvud i fören för ett ögonblick. I och med att båten åkte framåt låg nu vithajen i sidled med båten och 1 meter bakom båten kunde man se stjärtfenan, vilket indikerar att vithajen var längre än båten. Vithajens bredd var ca 1,4 meter. Man lyckades slutligen komma ifrån platsen men vithajen följde efter och när man kommit tillräckligt grunt slutade förföljelsen eftersom vithajen nästan strandade sig själv. Personerna i båten landade slutligen på land i förskräckelse. Enligt vittnen skulle denna vithaj ha varit 7 meter lång. Man får ta historier som denna med en nypa salt men mycket i beskrivningen är troligen sant.

Ännu ett exempel som visar att provokation av vithaj genom harpunerad fisk kan vara fatal. Att genomföra denna from av aktivitet bredvid en koloni fengångare i områden kända för vithaj bör alltid undvikas. Vithajar är kända för att förekomma utanför Chile men ingen forskning på vithaj pågår i området. Att locka till sig vithajar på detta sätt i deras naturliga jaktmarker kan troligen provocera hungriga vithajar som i annat fall skulle jaga fengångare att istället äta upp dykare.

David Abernathy, USA, Kalifornien, Shelter Cove, den 4 december 1991

Sjöborredykaren David Abernathy, vid tillfället 25 år, angreps av en vithaj medan han återvände till ytan. Abernathy hade precis hittat en bra plats för sjöborrar och hade kommit till ytan för att meddela sina medarbetare ombord om att lägga ankar. I samma stund som han prata med dem sök en stor vithaj upp bakom honom. Hans vänner ombord såg i förskräckelse hur vithajen snabbt anföll Abernathy bakifrån genom att sluta sina käkar kring hans rygg och simmade iväg med honom 2-3 meter. När vithajen simmade med hans väst och tub i sin mun ramlade Abernathy med sin framsida mot vithajens gälar. Abernathy skulle senare förbli haltande på grund av hajens kraftiga rörelser av honom genom vattnet. Den släppte och rusade gång på gång mot honom. Varje gång tycktes han hamna på vithajen rygg. Vithajen rusade i anfall efter anfall och vred sin kropp i anfallen i så hög grad att vithajen anföll honom även om Abernathy befann sig vid hajens stjärtfena. Vithajen uppvisade otrolig vighet. Abernathy kom längre och längre ifrån båten och sina vänner. Han började skrika efter hjälp. Abernathy skrek till och med att han levde till dem men hans vänner stod paralyserade på däck i chock över vad de såg. Till slut starta de motorn och började de åka mot Abernathy. Plötsligt försvann vithajen men kom i samma svep att dra ner Abernathy 2-3 meter under vattnet. När han nådde ytan igen var han 25-30 meter ifrån båten. Då skrek Abernathy att de skulle skynda sig till honom. Medan de åkte mot Abernathy fick de syn på vithajen igen. Vithajen befann sig 20-30 meter bakom honom. Abernathy var ovetande om detta. De lyckades manövrera båten mellan Abernathy och den annalkande vithajen. Vithajen simmade därefter under båten och Abernathy. Ännu en gång rusa vithajen mot Abernathy efter att skurit kurs och simmade mot båten igen i väldig fart. Abernathy befann sig nu 5 meter ifrån båten. Ombord skrek de åt honom att han skulle simma mot båten. Hajen kom tillbaka bakom honom. De skrek att han skulle skynda sig upp ur vattnet. De lyckades dra upp honom och i samma sekund hörde de ett väldigt plask vid sidan om båten medan vithajen missade Abernathy i sitt försök till anfall. Abernathy sa till dem att han var hel och oskadd medan de satt ombord på däck skärrade över händelsen. Enligt vittnen skulle denna vithaj ha varit 6-7 meter lång. Abernathy klarade sig helt utan skador från vithajens tänder. Enbart hans utrustning fick utstå vithajens tänder och käkar. Han klarade sig med flera blåmärken och blev haltande efter händelsen.     

Kommersiella dykare drabbas ibland av hajangrepp men provocerar inte genom blod eller fångad fisk. I detta fall hade dykaren otroligt stor tur. Kanske fanns det ett elektriskt fält i dykutrustningen som lockade till sig vithajen. Storleksuppgifterna verkar vara överdrivan om hajen som angrep var vig. Enbart unga vithajar är viga. 

David Miles, USA, Kalifornien, Abalone Point, den 12 augusti 1993

 Vid angreppstillfället var David R. Miles 39 år gammal och fridök 5 km norr om Abalone Point. Han befann sig 150 meter från land iklädd en svart våtdräkt med blåa ärmar. Fenorna var grönfärgade och hoodin till våtdräkten var också blå som ärmarna. Han hade dessutom en röd lufttub, en sådan som används vid dykning efter abalon. Vid 14.00 befann han sig på ett djup om 4-5 meter. Havet var lugnt med en sikt på 5-7 meter, vattentemperaturen var 15 grader och lufttemperaturen 21 grader. Vid angreppet befann sig minst närmare 24 sjölejon på en klippa 20 meter söder om hans position. Då han hade befunnit sig i vattnet ca 20-30 minuter och hade plockat upp två abalon låg han och leta efter fler i strömmen när en vithaj angrep honom på hans vänstra sida. Han var 1-2 meter ifrån ytan. Vithajen mötte Miles vänster framifrån under honom och skakade honom våldsamt. Detta resulterade i att vithajen svalde hela huvudet och vänsteraxeln i sin mun. Han kände hur vithajens tänder rispade mot hans kranium och skar igenom hans skalp medan han tittade ner i vithajens svalg. Han trodde att hans skalle krossades då han hörde hur ben bröts, det var dock faktiskt inte hans kranium som bröts utan vithajens tänder. Miles stängde sina ögon och inväntade döden, då plötsligt vithajen minska trycket och han förde in en av sina händer i vithajens överkäke för att trycka ut sig själv och sedan den andra handen i underkäken. Han lyckades ta sig ur käftarna. Miles nådde ytan och simmade skräckslagen mot klippan där sjölejonen fanns som nu befann sig 60 meter ifrån hans position. Här hade han placerat en steg så att man kunde beträda och tar sig ur vattnet. Miles hade tre dykarvänner i området. Då Miles tog sig upp på klippan skrek han "Shark!". De övriga abalondykarna kom till undsättning eftersom de var fullständigt omedvetna om vad som skulle hända, de såg Miles blöda kraftigt. Mike Swortzel som befann sig på stranden 80 meter bort simmade ut till Miles utan att tänka på de faror som lurade i vattnet. Miles hade förlorat mycket blod och blev svagare och svagare för varje minut som gick. De beslutade sig för att beträda vattnet igen trots att Miles blödde kraftigt och de visste att detta kunde utsätta sig själva för en stor risk av att bli angripna av vithajen igen. Trots det kom vithajen aldrig igen och de lyckades ta sig iland med Miles utan problem från vithajen. De ringde 911 och Miles kom snabbt till sjukhus via helikopter. En av abalondykarna hade sett en stor vithaj 15-30 sekunder innan Miles blev angripen som rörde sig vid ytan. På Mendocino Coast District Hospital i Fort Bragg konstaterade man att Miles var i mild chock från sina skador och hade sju djupa punkteringar över vänstra skulderbladet och tolv punkteringar över hans nacke, huvud, panna och ansikte. Utifrån punkteringar i våtdräkten kunde man uppskatta vithajen till en längd om 5,5 meter eller mer. Mils återhämtade sig fullständigt.

Kommersiella abalondykare känner till riskerna med vithajar. De möter inte sällan vithajar under arbetet med att plocka de lukrativa abablonostronen (havsöron). Att arbeta i områden med sjölejon i närheten bör övervägas som extremt riskfyllt. För att skydda sig mot angrepp kan abalondykare som riskerar att bli angripna använda sig av Shark-POD:s och liknande utrustning som håller vithajar på avstånd. 

Scott Yerby, USA, Kalifornien, Clam Beach, den 24 augusti 1997

Den 29 åriga Scott Yerby blev angripen 75 meter utanför mynningen till Little River vid Clam Beach då han surfade. Han hade en våtdräkt i svart färg och surfbrädan var vit undertill samt blå ovantill. Det var en varm dag och himlen var molnfri. Vattentemperaturen var ca 17 grader. Scott Yerby paddlade med sin vän Dave Yun ifrån utloppet av en kanal. Dave Yun drev bort ca 50 meter från Yerby och Dave Yun höll sig nära kanalen de paddlat från. Yerby dök ner i vattnet då han såg att han befann sig på väldigt grund vatten. Därefter satt han sig på sin surfbräda och såg över stranden där en tävling pågick i sandslottsbyggande. Plötsligt kom en vithaj upp i ett plask och bet Yerbys vänstra ben och hand. Vithajens bett nådde djupt ner i Yerbys ben. Han slog hajens huvud med sin knytnäve. Därefter försvann vithajen och sågs inte mer. Yerby försökte uppskatta sina skador och började paddla in mot land. Efter bettet hade Yerby skrikit högt mot Dave Yun som nu närmade sig Yerby. Dave Yun drog sedan in Yerby till stranden där de sedan ringde 911 efter ambulans. Yerby fick hjälp av ett par sjuksköterskor som befann sig på stranden och kördes sedan vidare för att möta upp ambulansen i en Jeep då ambulansen inte kunde nå Yerby i den terräng han befann sig på. Yerby nådde senare Mar River Community Hospital i Arcata. På sjukhuset kunde man konstatera att vithajens tänder hade nått ner i lårbenet och punkterat vänstra handen. Tillsammans bildade punkteringarna ett stor halvmånformat bett. Baserat på tandfragment funna i vänstra lårbenet kunde man konstatera att vithajen var ca 5 meter i längd. Yerby återhämtade sig väl trots skador i vänsterhanden.

Exempel på hur vithajen genomför ett undersökningsbett och sedan släpper taget. Denna typ  av angrepp är vanliga på surfare. Vithajen punkterar surfaren med sina tänder och biter normalt bara en gång. Det finns också oftast bra kommunikationer, högutbildare personer samt kunskap hos allmänheten för att hajangrepp ska hanteras bra och därför är också överlevnadsgraden högre än förr. Surfning i områden kända för vithaj bör dock undvikas.  

Dimitris Th. Parasakis, Grekland, den 22 september 1948, Peiraus hamn

Den 17-åriga Dimitris Th. Parasakis blev angripen av en 6,4 meters vithaj nära Keratsini 1948 ca 16.00 den 22 september. Dimitris Th. Parasakis simmade och hoppade från hamnen i Peiraus. Då han var ca 5 meter från land angrep en vithaj honom två gånger. Vid första angreppet bet vithajen hans högra arm och axel. I det andra angreppet svalde vithajen den unga mannen huvud till ländrygg i ett svep.

Tragiskt exempel på konsumtion på bandande människa genomförd av vithaj. Detta är mycket ovanligt. Hajangrepp utförda i Medelhavet tenderar att vara mer dödliga än i andra delar av världen troligen på grund av att det är stora vithajar som möter människor. I detta fall kunde vithaj svälja halva kroppen i ett stycke vilket tyder på att vithajen måste varit över 5 meter. Då händelsen bevittnades i en hamn har den hög trovärdighet.