Fyra hajangrepp i Australien på 48 timmar

Tjurhaj.

Inom 48 timmar har det ägt rum 4 separata hajangrepp inom Sydneys närområde. Detta är exceptionellt ovanligt. Det senaste angreppet ägde rum 40 mil norr om staden.

Nedan förklarar jag orsakerna till varför hajangreppen/hajattackerna sker just nu och varför just Sydney och dess närområde drabbas.

Sydney är Australiens mest välbefolkade område med ca 5,5 miljoner människor som bor inom staden och dess närområde. Detta innebär att det finns många restauranger, slakterier och andra källor till organiskt material som rinner ut i havet från området.

Sydney har nyligen drabbats av stormigt väder och stora skyfall. Detta innebär att avrinningen har varit 5 gånger högre än normalt.

Vattnet har blandats med stora mängder sötvatten som runnit ned från områdets flodsystemet tillsammans med organiskt material från avloppsvatten. Detta attraherera fiskar till kusten där det nu finns stora mängder matrester och annat organiskt material. Det är dock enbart tjurhajen som klarar av brackvatten eller sötvatten bland de hajar som lever i området.

Omständigheterna har också ökat turbiditeten i vattnet vilket medför att tjurhajen blir mer järv i sitt beteende. Den kan komma närmare bytesdjur utan att bli upptäckt.

Stormen har också medför att vattenbrukare inte kunnat vara i vattnet under en tid. Därför vill många nu återgå till vattnet på en och samma gång. Detta kan förhöja antalet vattenbrukare till nivåer som är högre än normalt. Vilket ökar risken för hajangrepp.

Alla dessa faktorer resulterar troligen i det otroligt höga antalet angrepp under kort tid.

Nedan kort sammanfattning om de olika hajangreppen.

1. Shark Beach / Sydney Harbour – 12-årig pojke

• Ett barn (runt 12–13 år) blev allvarligt biten i benen av en haj vid Sydney Harbour (nära Jump Rock / Shark Beach). Han vårdas i kritiskt tillstånd på sjukhus.

2. Dee Why Beach – pojke’s surfbräda biten

• Samma dag eller nästa morgon attackerade en haj en surfbräda vid Dee Why Beach – ingen person skadades fysiskt, men incidenten räknas som ett angrepp.

3. North Steyne Beach (Manly) – vuxen man allvarligt skadad

• En vuxen man attackerades och skadades allvarligt när han surfade vid North Steyne Beach i Manly.

4. Point Plomer (40 mil norr om Sydney-regionen) – surfer med mindre skador

• Det fjärde angreppet rapporterades längs den New South Wales mid-north coast vid Point Plomer, där en 39-årig surfer fick mindre skador.

Valåret 2026

Guide till världens valar av David C. Bernvi förväntas komma ut under 2026.

I år är det valår och från min sida innebär detta ett extra fokus på just valar. Det blev ett lite vitsigt inlägg. Enligt planerna kommer åtminstone en bok ut om valar i år och i bästa fall flera. Jag planerar även en bok om späckhuggare som går under titeln Späckhuggare. Just nu jobbar jag på att färdigställa en Guide till världens valar. I denna bok kan du läsa om alla världens valar, deras evolution, anatomi och fysiologi, ekologi, beteende, valfångst och moderna hot. Det blir en minst sagt späckad bok!

Baksidans text:

Valar har en världsomspännande utbredning som innefattar haven från polarområdena till tropikerna. Dessa marina däggdjur som innefattar bardvalar, delfiner, tumlare, floddelfiner och näbbvalar och andra tandvalar har funnits i världshaven i över 33 miljoner år. Flera av tandvalarna är marina toppredatorer som späckhuggaren Orcinus orca och kaskeloten Physeter macrocephalus .

Vi lever i en tidsålder där flera av valarna dominerar i de marina habitaten som de ultimata toppredatorerna. Det finns 94 arter av valar varav 20 arter som rapporterats i svenska vatten. De flesta valarterna är tandvalar och än idag upptäcks nya arter. Under 2021 beskrevs två helt nya arter, Ramaris näbbval Mesoplodon eueu , och Rices fenval Balaenoptera ricei. I denna bok får du lära dig mer om många ikoniska valarter som blåvalen Balaenoptera musculus, knölvalen Megaptera novaeangliae, gråvalen Eschrichtius robustus och flasknosdelfinen Tursiops truncatus. Även ovanliga valarter tas upp. Varje art presenteras med illustration, utbredningskarta, auktor, uppgifter om föda, storlek, reproduktion, bevarandestatus och artspecifika kroppsegenskaper (morfologi).

Här redogörs för alla världens kända valarter. Arterna presenteras systematiskt i familjer och släkten med tillhörande underarter eller lokala variationer. Boken är ett referensverk för alla som vill fördjupa sig om valar och bilda sig en tydlig överblick över vilka arter som existerar. Samtliga valarter är illustrerade och beskrivs utifrån artens biologi. Dessutom förekommer inledande kapitel om valars terminologi, evolution, systematik, anatomi, ekofysiologi, ekologi och överblick av historiska och nuvarande hot. Boken innehåller också en ordlista.

David C. Bernvi är marinbiolog och författare. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker som rör hajar, valar och artutrotning.

David Bernvi vid havet.

Boken Späckhuggare bjuder på en spännande resa in i en värld där havets toppredator visar vägen. Denna mycket intelligenta jättedelfin är något utöver det vanliga med förmågor som påminner om de som uppvisas av människan. Detta lär bli en mycket spännande bok för de som älskar späckhuggare!

Späckhuggare av David C. Bernvi.

Baksidans text till boken Späckhuggare:

Späckhuggaren (Orcinus orca) är världshavens obestridda toppredator. Med en längd på upp till 9,8 meter och en vikt på hela 10 ton är detta världens största delfinart. Men det som verkligen gör späckhuggaren unik är dess förmåga att samarbeta i avancerade jakter – och att fälla i princip vilket bytesdjur som helst. Blåvalar, kaskeloter och till och med vithajar kan stå på menyn för denna intelligenta jägare.

Späckhuggare är inte bara kraftfulla – de är också otroligt smarta. De utvecklar egna språk, använder verktyg och uppfinner nya jaktmetoder. I vissa fall har de till och med samarbetat med valfångare för att fälla bardvalar – ett beteende som tyder på avancerat abstrakt tänkande.

Från Arktis till Antarktis har späckhuggare en global utbredning. Runt om i världen finns olika "ekotyper" – genetiskt isolerade populationer med unika utseenden, sociala strukturer och beteenden.

Få känner till att späckhuggare återkommer till svenska västkusten varje vår. Vad jagar de här – och hur länge stannar de i våra vatten?

Späckhuggare är en bok för dig som älskar havet, naturen – och berättelserna som får hjärtat att slå lite snabbare. I denna bok bjuder marinbiologen David C. Bernvi in dig till en djupdykning i ett av havens mest fascinerande mysterier. Med bred kunskap och passion ger han en fängslande överblick över späckhuggarens biologi, beteenden och roll i ekosystemet. Bernvi har tidigare skrivit flera uppmärksammade böcker om hajar, valar och hotade arter.

Årskrönika 2025

År 2025 var ett år där folkbildning stod i fokus – från boksidor och föreläsningssalar till direktsända intervjuer. Med ett fortsatt starkt intresse för hajar och andra marina djur finns goda förutsättningar för att bygga vidare även kommande år i samma anda.

När jag ser tillbaka på 2025 är det framför allt mötena jag minns. Människor, frågor, samtal – och förstås djuren som hela tiden står i centrum för allt jag gör.

Året blev också ett bokår. Två böcker såg dagens ljus:

Hajar: en spännande faktabok i ny upplaga, som fortsatt lever sitt eget liv ute i skolor och bibliotek, och Drakriket: komodovaranen som toppredator, som tog mig – och läsarna – bort från haven och in i komodovaranens värld. Två helt olika miljöer, men med samma fascination för toppredatorer och deras roll i ekosystemen.

Parallellt med skrivandet har jag rest runt och mött publik i olika sammanhang. Under både våren och hösten blev det författarbesök, föreläsningar och samtal, på bibliotek men också på museer. Att få stå på Sjöhistoriska museet och Naturhistoriska riksmuseet och prata om hajar i ett historiskt och kulturellt sammanhang är ett privilegium – särskilt när publiken sträcker sig från barn till inbitna hajnördar.

Året 2025 blev även ett intensivt mediaår. Jag har synts och hörts i tv, radio och podcasts vid ett flertal tillfällen, ofta när hajar plötsligt hamnat i rubrikerna. Det är ett ansvar jag tar på stort allvar – att försöka nyansera, förklara och ibland lugna, snarare än att spä på rädsla.

När året nu går mot sitt slut känner jag mest tacksamhet. För alla som läser, lyssnar, bjuder in, frågar och ifrågasätter. Intresset för hajar och stora toppredatorer verkar inte minska – och så länge nyfikenheten finns, fortsätter jag gärna att berätta.