.png)
I dag nåddes vi av nyheten om att ett 60-tal pigghajar dumpats i Lysekils hamn. Bilder sändes ut via Deep Sea Reporter på pigghajar som tycks legat ett tag på havsbotten. Flera av dem hade flagnande hud. Detta brukar uppstå för hajar som ligger i nät efter 24-48 timmar.
Jag misstänker därför att hajarna dumpats under natten inom de närmaste två dagarna. Flera kräftklor är också synliga från bilderna vilket skvallrar om att det är kräftfiske med trål som troligen fångat hajfiskarna. Ett mycket destruktivt fiske. Bottentrålen drar fram på havsbotten likt en grävskopa.
På Twitter skrev jag en kommentar om fyndet enligt nedan. Det är dock inte första gången en dumpning av hajar och rockor sker på svenska västkusten. Utanför Vinga har stora mängder av pigghaj löpande dumpats under ett flertal år. Något som också rapporterats i media genom små notiser. Fyndet som gjordes av marinbiologieleverna och senare undervattensfilmningen som genomfördes av Tobias Dahlin är därför banbrytande. Äntligen får svenska hajar och rockor lite välförjänst uppmärksamhet.
De flesta hajar och rockor i Sverige är utrotningshotade
Flertalet av hajfiskarna som rapporterats i svenska vatten är nära hotade, starkt hotade eller akut hotade. Hela 73 % av Sveriges hajar är utrotningshotade. Åtminstone har en art av haj (havsängel Squatina squatina) och en art av rocka (slätrocka Dipturus batis ) dött ut i svenska vatten. Fler arter kan obemärkt försvunnit från svenska vatten flera decennier sedan. Hajar och rockor har under en lång tid ignorerats av universiteten och myndigheterna i Sverige. Resultatet av detta är ett stort kunskapsgap som innebär att vi inte vet hur mycket hajar och rockor minskat i svenska vatten eller vilka populationer som förekommer eller hur stora dessa förmodade historiska populationer kan ha varit i Sverige. De flesta svenskar vet inte vilka hajfiskar som har rapporterats i Sverige (se lista nedan).
Flera hajar och rockor är nationellt fredade som pigghaj, håbrand, brugd, småfläckig rödhaj, slätrocka (fast den är utdöd) och knaggrocka. För pigghaj som tidigare fiskades kommersiellt råder det för närvarande nollkvot. Detta innebär att om pigghajen fångas i fiskeredskap måste den omedelbart återsättas till havet.
Känsliga fiskar
När det gäller fiskenät och bottentrål kommer oftast redskapen i sig att avliva hajar och rockor. Fiskenäten leder till att hajarna eller rockorna snärjer in sig och när de påträffas är de redan döda. I bottentrål krossas hajar och rockor eftersom deras skelett utgörs av brosk och de saknar revben (vilket benfiskar har). De inre organen krossas därför och hajen dör omedelbart eller en tid efter hanteringen i trålens nät. Återsättningen av dessa fiskar är därför ekologiskt lönlös.
Hajar och rockor är känsliga för överfiske eftersom de skiljer sig från benfiskarna när det gäller tillväxt, könsmognad, antal ungar som föds och hur lång dräktigheten varar. Hajar och rockor har en oerhört långsam tillväxt. Håkäringen är världens mest långlivade ryggradsdjur och kan uppnå en ålder över 400 år men växer i längd med enbart ca 2 mm per år. Könsmognaden för håkäringen sker då den är omkring 150 år gammal. När en håkäring fångas i en trål kan det därför ta århundranden innan ekosystemet återhämtar sig.
För de flesta hajar sker könsmognad efter 15–30 år. Hajar och rockor föder dessutom enbart ett fåtal ungar medan benfiskar kan lägga tusentals ägg. Många hajar föder dessutom levande ungar och bär på dessa i 1–2,5 år innan ungarna föds. Det är därför enkelt att förstå att hajar och rockor absolut inte bör fiskas på samma sätt som andra fiskar. För vissa arter av hajar och rockor är det knappast hållbart att fiska efter dem överhuvudtaget. Att fiska hajar och rockor är likat dumt att fånga valar och delfiner ur ett ekologiskt perspektiv.
Lösningar
För att lösa det här problemet med bifångst kan fiskeredskap som skrämmer bort hajar och rockor utvecklas. På KwaZulu-Natal Sharks Board där jag bedriver min egen forskning på vithaj har ett system utvecklats som sänder ut elektriska impulser i vattnet. På grund av hajarnas elektroreceptorer, den Lorenzinska ampullerna i nosen, kan hajarna hållas på avstånd från dykare eller badstränder. Samma system kan användas på fiskeredskap som trålar vilket i skulle skrämma bort hajarna från att fångas.
Fler fredade zoner från trålning måste inrättas. Hajarna är oftast mer värda levande än döda. Hajarna och rockorna kan omsätta mer pengar genom ekoturism än vad fiske efter kräfta och torsk omsätter. Det finns därför både ekonomiska och ekologiska skäl för att freda hajar och rockor från kommersiellt fiske. Detta gäller framför allt i Sverige där det kommersiella fisket redan idag går på sparlåga på grund av ett historiskt överfiske.
Hajar och rockor i Sverige
Hajar
Havsängel Squatina squatina (Lokalt utdöd)
Håbrand/Sillhaj Lamna nasus AKUT HOTAD
Årfenhaj/Vitfenad ocenhaj Carcharhinus longimanus AKUT HOTAD
Håkäring Somniosus microcephalus AKUT HOTAD
Pigghaj Squalus acanthias AKUT HOTAD
Brugd Cetorhinus maximus STARKT HOTAD
Storfläckig rödhaj Scyliorhinus stellaris NÄRA HOTAD
Sexbågig kamtandhaj Hexanchus griseus NÄRA HOTAD
Blåhaj Prionace glauca NÄRA HOTAD
Blåkäxa Etmopterus spinax NÄRA HOTAD
Rävhaj Alopias vulpinus SÅRBAR
Gråhaj Galeorhinus galeus SÅRBAR
Nordlig hundhaj Mustelus asterias LIVSKRAFTIG
Småfläckig rödhaj Scyliorhinus canicula LIVSKRAFTIG
Hågäl Galeus melastomus LIVSKRAFTIG
Batoider (Rockor)
Darrocka Torpedo nobiliana
Slätrocka Dipturus batis (Lokalt utdöd)
Vitrocka Dipturus linteus NÄRA HOTAD
Plogjärnsrocka Dipturus oxyrinchus
Näbbrocka Leucoraja fullonica
Blomrocka Leucoraja naevus
Klorocka Amblyraja radiata STARKT HOTAD
Knaggrocka Raja clavata NÄRA HOTAD
Rundrocka Rajella fyllae
Spjutrocka Dasyatis pastinaca
Örnrocka Myliobatis aquila
Commenti