Hajangrepp Santa Cruz

En vithaj har observerats med kroppen i munnen vid Santa Cruz, Kalifornien.

Under lördagen påträffades kroppen av den försvunna 55 åriga kvinnan Erica Fox söder om Davenport Beach i Kalifornien, USA. Hon försvann under en simträning norr om Santa Cruz vid Lovers Point den 21 december. Fox simmade med 14 andra långdistanssimmare (triatleter) då hon försvann. Ingen i gruppen såg dock hajen vid tillfället men misstankarna riktats mot att hon blivit angripen av en vithaj då hon ansågs vara en mycket rutinerad simmare på elitnivå.

San Francisco Chronicle beskriver hur ett vittne som körde förbi området såg en stor haj med hennes kropp i munnen. Kroppen bärgades av brandkåren från klippor med hjälp av rep under lördagen. Och lite information har släppts från polisen. Sökinsatsen har pågått i en vecka efter henne tills dess att kvarlevorna blev funna. Sökinsatsen har involverat dykare, kustbevakningen, polisen och brandkåren.

Kvarlevorna bekräftar inte ännu att hon har blivit biten av en vithaj. Det återstår att bekräfta om hajen angripit henne eller om hennes kvarlevor enbart ätits upp av en eller flera hajar. Vittnesmål pekar dock på att hon blev tagen av en vithaj och utifrån områdets natur som utgör en viktig jaktmark för vithaj under hösten och vintern är det sannolikt att hon blev angripen. Platsen har tidigare drabbats av hajangrepp under 1950-talet då en 17-åriga pojke Barry Wilson (fridykare) blev dödligt angripen av en vithaj.

Medverkan i Vetenskapsradion Historia

David C. Bernvi God Jul!

Nu börjar året lida mot sitt slut. För en kort tid sedan medverkade jag i Vetenskapsradion Historia där jag pratar om att det var 50 år sedan HAJEN hade premiär. HAJEN visades i Sverige på biograferna under december 1975.

Du kan lyssna på radioavsnittet här.

Avsnittet går under titeln "Karl-Bertil och vithajarna". I detta avsnitt presenteras även ämnet Karl-Bertil Jonssons julsaga. Filmen visades för exakt 50 år sedan och går under varje julafton på SVT. Innehållet präglas av politik. Programledarna ger en recension av filmen.

Jag kommenterar filmen HAJEN och vithajarna samt berättar utifrån innehållet i min bok Vithajen i Medelhavet. För övrigt är alla åsikter som presenteras här på bloggen mina egna och representerar inte min arbetsgivares offentliga hållning.

Marinbiologiskt nyhetssvep i Nyhetsmorgon

David C. Bernvi berättar om späckhuggarfödseln i TV4 Nyhetsmorgon.

I torsdags medverkade jag i Nyhetsmorgon. Jag pratade då om att fyra oäkta karettsköldpaddor rapporterats i Sverige i år och det är en fördubbling från förra året. Sedan 2022 har mängden havssköldpaddor som strandar i Sverige och Danmark ökat avsevärt.

Du kan se hela inslaget här.

Förmodligen sker detta på grund av förhöjda vattentemperaturer i havet vilket medför att havssköldpaddorna simmar längre norrut än tidigare. När de sedan simmar söder ut hamnar ett flertal i Skagerrak i en slags återvändsgränd eller "Deadly Bucket". Liknande fenomen finns i USA vid Cape Cod. Jag berättar mer i inslaget.

Det finns sju arter av havslevande sköldpaddor, varav en art, havslädersköldpadda, hör till en egen familj, och de övriga hör till familjen havssköldpaddor. En skillnad från landlevande sköldpaddor är att havssköldpaddor inte kan dra in huvudet i skalet, och deras fötter har omvandlats till fenor.

Oäkta karettsköldpadda eller falsk karettsköldpadda Caretta caretta förekommer i Medelhavet och Atlantens varmare vatten.

Oäkta karettsköldpaddor blir som vuxna nästan en meter långa och kan väga upp emot 130 kg. De blir inte könsmogna förrän de är över 20 år och efter att honorna har lagt ägg dröjer det två till tre år innan de gör det igen. Den oäkta karettsköldpaddan förekommer främst i varmare breddgrader, varmt tempererade eller tropiska vatten. Närmast oss fortplantar de sig på några av Kanarieöarna och på Kap Verde och när äggen kläckts ger sig ungarna direkt ut i Atlanten och växer till sig där under flera år. De förekommer upp till de brittiska öarna och i vissa fall kommer de längre norr ut som i våra nordiska vatten.

Oäkta karettsköldpadda

Arten har påträffats i Norden flera gånger:

1871 Göteborgs skärgård levande, 25 april, Hönö, levande på stranden

1890 Marstrand, Hospitalsgatan, där "Fransiskaner klostret legat"

1909 Funnen drivande utanför Soteskär

1951 Sunnfjord, Norge december död

1971-10 Ulvhale Danmark Mön, medvetslös

2022-01-06 Smögen 2022

2024-12 Skagen, Jylland, Danmark. Tre individer hittades på stränder vid Skagen.

2024-12-23 Tjörn, Katrineviks badplats. En sköldpadda hittades och skickades till SVA för undersökning.

2025-05 Tjörn, iakttagelse.

2025-10 Fiskebäckskil levande (filmades).

2025-12-11 Södra Näs badplats utanför Varberg död strandad.

2025-12 Svinesund/Strömstad, strandad död eller försvunnen levande. Oklara uppgifter.

Varför ökar strandingarna?

Varmare vatten för med sig havssköldpaddorna längre norr ut. När de ska återvända söder ut hamnar de i en dödlig fälla i Skagerrak. Troligen har en ny Deadly Bucket uppstått i Skagerrak. Vid Cape Cod strandar årligen havssköldpaddor under vintern då de återvänder söder ut. De fångas upp av Cape Cod (en halvö med en stor vik) och kan inte simma längre söder ut då de drabbas av hypotermi (nedkylning) och saknar förmåga att simma vidare. Det är främst oerfarna unga havssköldpaddor som strandar. På en dag kan upp till 100 havssköldpaddor stranda vid Cape Cod.

Havslädersköldpaddan

Detta är en varmblodig art med underhudsfett, och brunt fett som värmer kroppen. De har värmeväxlare i fenorna så att den inre kroppen håller sig varm. De är anpassade till kalla vatten och simmar till Grönland. De kan därför simma tillbaka även om det är kallt.

1949-01-22 Skälderviken Skåne, standard

1948 Danmark

1965 Danmark

Norge över 19 fynd

1963 Island

1989-10-17 Norr om Grebbestad, Tjurpannans naturreservat. Sågs levande av Erik Heder 1989-10-15. Dog pga att den trasslade in sig i flertal hummertinor. Bärgades 1989-10-17 (det var kuling dagarna innan).

1994-10-27  Mellan Väderöarna och Hamburgsund, vid Stora Håskär. Fångades levande i ett hummertinetåg. Till Havets Hus Lysekil för uppvisning i akvarium. Dog där. Nu på Göteborgs Naturhistoriska museum som skelett och avgjutning.

Dessa havssköldpaddor fastnar i samband med fiske och strandar sällan.

Jag pratade även om en ny studie som visar kooperativ jakt mellan stillahavsvitsiding och residenta späckhuggare i British Colombia, Kanada.

Späckhuggare och stillahavsvitsiding jagar kungslax i British Colombia, Kanada. Vitsidingen äter normalt mindre stimfisk som sill. Den kan inte jaga en meter långa laxar.

Vitsidingarna upptäckter laxen med sin ekolokalisering men kan inte äta dem hela. Späckhuggarna tar följe på vitsidingarna som leder jakten och fångar kungslaxen på 60 meters djup. Kungslaxen tas sedan upp till ytan via späckhuggaren där den delas med övriga medlemmar i späckhuggargruppen/podden.

Vitsidingarna äter av rester från kungslaxen som delas i mindre bitar. Späckhuggarna jagar inte bort vitsidingarna, konkurrens förekommer inte istället samarbetar de två delfinarterna. Detta är residenta späckhuggare (nordliga), en ekotyp av späckhuggare som jagar fisk och inte äter marina däggdjur.

Vitsidingen är inte där primärt för skydd, det är inte kleptoparasiter och de åker inte snålskjuts på späckhuggarnas simning som för bardvalar och fartyg. Samarbetet kan dock skydda dem från transienta (genomresande) späckhuggare som jagar dem och andra marina däggdjur. Transienta (Biggs) späckhuggare jagar marina däggdjur. Dessa är därför tysta (sänder ej ut klickljud) och utgör ett hot mot vitsidingen.

Utsjöspäckhuggare (offshore) jagar hajar och pelagiska fiskar men inte marina däggdjur.

Dessutom berättade jag om den första dokumenterade födseln i det vilda av späckhuggare som ägde rum den. 2:a november i norra Norge. I början av november filmades och fotades den första födseln av späckhuggare i det vilda. Händelsen ägde rum vid Laukøya norr om Tromsø. Tidigare har aldrig födseln i det vilda observerats och det finns en del unika beteenden som observerades.

Under valskådning i Norge observerades späckhuggare jaga sill när vattnet plötsligt bli rödfärgat av blod. En stund senare kom en orange-färgad liten späckhuggare upp till ytan. Övriga späckhuggare bildade en skyddande ring runt den nyfödda kalven precis då den föddes. Kalven fick hjälp av de andra späckhuggarna att få luft vid ytan och trycktes upp mot ytan. De bar kalven på ryggen under 15 minuter. Båtarna förflyttade sig 300 meter bort för att inte störa födseln.  

Kalvens ryggfena var böjd och den hade valkar (skrynklor) utmed kroppen, små fettanhopningar. Färgen är orange på grund av ytliga blodkärl som försvinner när kalven diar. Späcklagret är bara 2 cm tjockt då de föds. Kalven föds tandlös som en bebis.

Under första året ökar ungen i vikt med 200 kg, dvs. mer än fördubbling av vikten. Många kalvar dör dock första året, ca 50 % eftersom mamman måste producera mycket energikrävande 40 % fetthaltig mjölk.

Späckhuggarens fortplantning

Könsmognad sker vid ca 12 år. Dräktiga vid ca 20-års åldern. Klimakteriet uppstå vid 40 år. Kan bli ca 100 år men oftast 60–80 år.

Späckhuggare har en dräktighet på 15–18 månader. Kalven föds med stjärtfenan först. En dräktighetsutbuktning utvecklas efter 6 månader. Honorna föder ungar var 5:e år. Vissa späckhuggare kan bli dräktiga vart annat år.

Totalt föder en hona 5–6 kalvar under livet. Dräktigheten slutar oftast i missfall, upp till 70 % på grund av låg tillgång till föda.

Under dräktigheten ökar vikten 226–272 kg. Mamman måste öka sitt födointag med 50–100 % under tiden som hon diar. Ungen diar i 1–2 år innan den äter fast föda. Under första året dör 50 % av kalvarna på grund av den höga mängden mjölk som måste produceras av mamman.

När ungen föds är den 2,1–2,8 meter lång och väger mellan 136–181 kg.

Du kan se hela inslaget här.