Drakriket och komodovaran i TV4 Nyhetsmorgon

Från vänster till höger: Sofia Geite, David Bernvi, Jan Fleischmann och Thomas Ritter på TV4 Nyhetsmorgon med komodovaranen Balbo.

Idag medverkade jag och Jan Fleischmann på TV4 Nyhetsmorgon. Vi pratade om komodovaraner eftersom vår nya bok Drakriket utkommer i morgon.

I studion fanns även komodovaranen Balbo som donerades av Svensk Filmindustri och Dr. Paul Fejos till Naturhistoriska riksmuseet 1938. Balbo kom till Sverige i levande tillstånd och deponerades på Skansen en tid innan komodovaranen även gjorde en kort visit på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg där den avled 1939.

Jag berättar bland annat om Balbos resa i intervjun. En kort version finns att titta på i detta klipp.

Balbo kommer lånas ut till Skansen-Akvariet där han en gång i tiden uppvisades levande i aphuset. Han matades med duvor som infångades av Skansens personal.

Idag kommer naturligtvis inte Skansens personal fånga in duvor för att mata sina djur med men på 1930-talet var det en annan historia.

Hajattack i Medelhavet

En mörkhaj fotograferad vid Hadera, Israel.

Ett dödligt hajangrepp har ägt rum i Medelhavet utmed Israels kust. För några timmar sedan angreps en badande man utanför Hadera i norra Israel vid Olga strand. Hajen sågs simma runt badare innan angreppet ägde rum. Angreppet filmades av flera personer på stranden.

Utifrån bildmaterialet rör det sig om en mörkhaj Carcharhinus obscurus. Mörkhajar är ganska vanliga i Israel och är oftast inte involverade i hajangrepp. De kan dock om de provoceras bita människor.

Det är även möjligt att hajen blivit märkt med en spagettitagg vid ryggfenan baserat på bilder. Jag har träffat hajforskarna som är aktiva i området. Det finns gott om mörkhajar.

Vid Hadera i Israel finns det två hajarter som är vanliga och det är mörkhaj och högfenad revhaj Carcharhinus plumbeus. Jag har tittat på flera filmer som ligger ute på sociala medier som visar hajangreppet och det är möjligt att flera hajar lockats till platsen varefter flera hajar bitit mannen till döds.

Hajangrepp som dessa äger rum då det finns många människor i vattnet. Hajarna är betydligt färre än människorna. Då hajarna patrullerar dessa områden i jakt på föda kommer de därför stöta på många människor. Efter många möten med människor kommer slutligen ett hajangrepp ske. Det är en statistisk realitet som går att undvika om människor anpassar sig till att hajar finns i området.

HAJEN 50 år (1925-1975)

Filmen HAJEN hade premiär 1975 och har nu 50 år på nacken.

I år är det 50 år sedan HAJEN först kom ut som en bok för att kort efteråt bli en film. HAJEN har haft en stor inverkan i populärkulturen. Numera anses filmen utgöra en kultfilm. De flesta känner till filmen och många har också läst boken.

HAJEN var den första Hollywood-filmen som bröt 100-miljonerdollargränsen när den kom ut sommaren 1975. Det blev inte bara författaren Peter Benchleys genombrott men även Steven Spielbergs stora genombrott som filmskapare. Filmen utkom under sommaren då filmer i regel inte hade biopremiär, de flesta biofilmer visades under vår och höst. Detta innebar att HAJEN i princip var ensam på biomarknaden med ett pricksäkert ämne som alla semesterfirare kunde relatera till under sommarens badperiod. Resultatet sommaren 1975 var att folk helt enkelt slutade bada, både i havet och i simbassänger. Så även i Sverige...

Men vad har filmen inneburit för världens hajar? Innan filmen och boken kom ut hade hajar inte populariserats på samma nivå Steven Spielberg bidrog till. Den negativa bild som idag associeras med hajar där de anses vara människoätande och en fara för allmänheten bygger på myter och faktoider som hämtades redan från 1500-talet.

Filmen bidrog till ett speciellt fenomen som idag kallas för HAJEN-effekten (JAWS effect) hos hajbiologer. Detta fenomen innebär att det som sker i filmen som per automatik blir verklighet efter att en serie hajattacker ägt rum inom ett begränsat område inom en begränsad tidsram.

Låt oss säga att 5 hajattacker sker i Western Australia inom loppet av 6 veckor. Detta kommer leda till en stor medial uppmärksamhet där varje nyhetsartikel är noga med att räkna upp hur många hajangrepp som ägt rum inom en snäva tidsramen. Visa smaskiga bilder på vithajar med öppna gap och beskriva ohyggliga detaljer om hur badare eller surfare blivit bitna.

Snart börjar spekulationerna om varför hajarna angriper människor just nu. Kanske kan det till och med vara bara en haj som fattat vittring på människokött. Lokalpolitiker måste göra något. Agerandet i sig är kanske viktigare än resultatet. Det spelar ingen roll vad de gör så länge några hajar dödas. Under historien har därför hajar dödats till följd av hajangrepp, som en hämndaktion från människor mot hajar. Oftast fångas hajar som dras upp inför kamerorna. Och sedan är problemet löst. Sker fler hajangepp inom samma begränsade tidsram är oftast lösningen att utöva lite mer hämnd mot hajarna. Det spelar ingen roll vilken art det är som dödas bara det dödas några hajar som ser farliga ut. Detta är HAJEN-effekten. En grotesk verklighet som bygger på ett fiktivt narrativ.

Hajar har därför hatats mer efter filmen och boken HAJEN. De har ansetts utgöra ett hot mot människor. En del har gått så långt som att mena att de måste utrotas. Därför har hajfiskare höjts upp som hjältar när de landade stora vithajar. Deta skedde främst under 1980-talet och även 1990-talet.

Kort efter HAJEN kom ut bedrevs det sportfiske efter vithaj i Australien, Sydafrika, USA och på andra håll. Det blev populärt att fånga stora vithajar för att sedan visa upp dem inför kamerorna. I Sydafrika var vithajens population riktigt hårt drabbad under 1980-talet. En lokal valskyddsorganisation såg därför till att arbeta för att skydda arten. Och år 1991 blev Sydafrika först i världen att freda vithajen. En enorm bedrift med tanke på den dåliga "image" vithajen hade under denna tidsperiod.

I en intervju i DN från förra året pratar jag mer om HAJEN-effekten. Du kan läsa den här.

Nedan en film som visar hur hajfiskare fångade hajar efter filmen HAJEN i Australien.