.png)
En ny vetenskaplig artikel i Science av Brittany Finucci Dave Ebert och Nicholas Dulvey med flera (322 bidragare under 8 år) visar att djuphavshajar är en ny grupp av hajar som fiskas ihärdigt till den grad att hälften av de hajarter som fiskas för leverolja riskerar att dö ut.
En på 7 djuphavshajar riskerar därmed utrotning. De senaste 10 åren har antalet hotade djuphavsarter dubblerats. Dessa arter är extra känsliga för överexploatering genom fiske då deras reproduktionstakt är extremt långsam. Djuphavshajar uppvisar hög livslängd, långsamt tillväxt med sen könsmognad som följd. Fortplantningen sker därför mycket långsamt. Detta gör djuphavshajar sårbara för predation.
Då de själva oftast utgör toppen av näringskedjan är de inte anpassade för att jagas av andra djur, dvs. fiskas av människan. Många av djuphavshajarna blir mycket stora och kan inräknas till den marina megafaunan. Håkäringen kan exempelvis uppnå 7 meter och är därmed längre än vithajen. Håkäringen kan uppnå en ålder över 400 år och blir könsmogen då den är omkring 130–150 år gammal.
Flera djuphavshajar har en dräktighetstid på 1–2 år och för vissa 3,5 år (kråshaj). Håkäringen misstänkts vara dräktig i 8–18 år innan den föder sina ungar.
Djuphavshajar har en populationstillväxt som påminner om den som finns hos marina däggdjur. Deras populationstillväxthastighet (rmax) är mycket låg, ca 0.05 individer per år. Dubbleringstiden för populationen (Td) kan vara över 30 år. Kustlevande hajart har en dubbelt så hög populationstillväxt som djuphavshajar.
Håkäringens dubbleringstid för populationen är 32 år vilket är lite längre än dugoner (ingår i sjökor, finns i Indiska Oceanen) som har en dubbleringstid på 25 år och kaskeloter 23 år.
Lövfjällhajen (brun pigghaj) är en djuphavshaj som fiskas för sin stora lever. Den blir ca 150 cm lång. Vanlig under 1 000 meters djup. Hudtänderna är stora och påminner om växtblad. Lövfjällhajen har en dubbleringstid för populationen på ca 10 år vilket är samma som en valross dubbleringstid. Den långa rekryteringsgraden gör djuphavshajar de mest känsliga hajarterna för fiske.
Många djuphavshajars populationer har minskat regionalt med över 90 % sedan 1980-talet. Detta innebär att en defaunation sker i djuphavet där djuphavshajar försvinner i rasande takt. Djuphavshajar riskerar att dö ut på grund av bifångst genom trål men också på grund av riktat kommersiellt fiske efter hajleverolja.
Hajleverolja (skvalen) används till en rad produkter. Förmodligen har vi alla konsumerat hajleverolja utan att vi ens vet om det. Hajleverolja är rik på oljan skvalen. Hajleverolja används till kosmetika, vaccin och hälsoprodukter som kosttillskott. Även biodiesel och lampolja använder hajleverolja samt olja för båtmotorer. Det finns syntetiska eller växtbaserade alternativ till hajleverolja. Men fisket efter vissa djuphavshajar som näbbnoshajar Centrophoridae där lövfjällhajen ingår och sorghajen är lukrativt och enkelt.
Ett problem med att konsumera djuphavshajar är att de med sin långsamma tillväxt ackumulerar miljögifter i sina kroppar. Då flera arter är toppredatorter i djuphavet innebär detta att bioackumulering. Till dessa miljögifter finner vi höga koncentrationer av tungmetaller som överstiger nationella och internationella gränsvärden. Ironiskt kan hälsoprodukter som kosttillskott gjort på hajleverolja därför ha en motsatt effekt. Detta gäller givetvis också för hajkött.
Boom-and-bust-fiske
Fiske efter djuphavshajar är ett boom-and-bust-fiske. Detta innebär att fisket inom 2–3 år kollapsar där de äger rum. Därefter är populationerna för små för att kommersiellt fiske ska vara gångbart. Eftersom dubbleringstiden för dessa populationer kan vara flera decennier tar det mycket lång tid innan de återhämtar sig. De kan i själva verket leda till att de inte återhämtar sig alls.
I vissa delar av Medelhavet är det förbjudet att tråla under 1 000 meter. Detta skapar ett skydd för flera djuphavsarter. En fredad zon över 800 meters djup kan skydda flera arter från överfiske.
Hajar fortsätter att överexploateras trots skyddsåtgärder
Över en tredjedel av världens hajar är utrotningshotade (33 %). Hajar och rockor har under de senaste 20 åren uppmärksammats för deras sårbarhet och viktiga roll i ekosystemen som predatorer. Överfiske efter hajar på grund av deras fenor riskerar att leda till utrotning som får stora ekologiska följder i de marina ekosystemen.
Av 536 beskrivna hajarter är 37 akut hotade. Bland rockor är motsvarande siffra 55 arter. Det är främst kustnära arter som är mest hotade där mest fiske pågår. Bland hajar är sammanfattningsvis 167 arter utrotningshotade (akut hotade, starkt hotade, sårbara). Hos rockor är motsvarande siffra 220 arter.
Trots införandet av regleringar av hajfiske fortsätter hajar överexploateras i rask takt. En ny studie som publicerades i januari i Science av Boris Worm med flera visar att dödligheten har ökat hos hajar under de senaste 10 åren trots lokala och internationella fiskeregleringar av hajar.
Omkring 5 % av svenskarna har ätit hajfenssoppa i Sverige eller under sin utlandsvistelse vilket motsvarar upp till en miljon hajar fångade genom barbariskt hajfensfiske.
Förbud mot hajfensfiske har haft liten effekt på hajfisket i sin helhet. Dock har hajfensfiske minskat men i stället ersatts av annan form av fiske efter hajprodukter som fiske efter hajarnas kött eller lever. Ur levern utvinns olja.
I vissa fall innebar regleringen av hajfensfisket att hela kroppen behövde landas. Detta innebar att andra produkter från hajar exploaterades i högre grad där kött samt olja från levern öppnade upp nya marknader i länder som tidigare inte konsumerade hajar.
Mindre individer, eller hajar som lever i djuphavet exploateras i högre grad än tidigare. Även rockor är mer utsatta för fiske än tidigare då större hajarters förekomst minskat eller regleringar införts för hajarter eftertraktade för deras fenor. Fisket efter pelagiska hajarter som är eftertraktade för deras fenor minskade. Fiske efter kustlevande arter som inte är eftertraktade för deras fenor ökade.
Mellan 2012–2019 ökade fisket efter haj från 76 miljoner fångade hajar per år till 80 miljoner fångade hajar per år. Av dessa fångade hajar är ca 30 miljoner (22–28 miljoner) utrotningshotade arter som fångas.
Nätfiske i kustområden efter haj har blivit en stor bidragande metod till hajfiske. Tidigare var långrev efter pelagiska arter en stor del av hajfisket. Fiske genom notvarp har minskat efter regleringar vilket är positivt. Notvarp innebär att ett stort nät bestående av garn dras ihop för att fånga fisk och andra marina djur i en stor klump. Notvarp har främst minskat i Atlanten och västra Stilla Havet.
På vissa platser har skyddade områden (hajreservat) för hajar som i Bahamas och maldivierna inneburit en återhämtning av hajpopulationerna. Hajreservaten har upprättats då hajturism inneburit en större ekonomisk inkomst framför hajfiske.